"Man bör satsa mer på psykiatrin i allmänhet så människor som mår dåligt har möjlighet att få den hjälp och behandling som krävs, och det i tid", säger Karin. Hon jobbar dagligen med personer som har begått allvarliga brott.
Någon kanske känner sig förföljd eller övervakad. En annan hör inre röster eller tror sig vara särskilt utvald till något större.
På Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena vårdas i huvudsak dömda personer som lider av den juridiska termen "allvarlig psykiskt störning". Brotten de begått har inte sällan skapat reaktioner ute i samhället.
– Det här är människor som är i stort behov av hjälp, berättar Karin.
Hon är specialistsjuksköterska i psykiatri och har jobbat här i 20 år. I artikeln väljer vi att följa rättspsyks principer att inte använda de anställdas efternamn.
Vi sitter i konferensrummet med namnet Herrestad, namngivet efter byn utanför Vadstena med samma namn. Alla konferensrum har namn efter platser i eller utanför Vadstena.
Med ojämna mellanrum piper det högt i ett larm som sitter fäst på tröjan. Det är patienter som påkallar hjälp. Karin trycker på en knapp så att det tystnar.
– När man jobbar här har man alltid ett säkerhetstänk, men jag går inte runt och är rädd. Jag har nog också lärt mig att läsa av patienterna under åren, säger hon.
En patient vårdas här genomsnitt i sju år. Mot slutet av behandlingstiden görs psykologutredningar, förebyggande mot återfall och man jobbar så att patienten ska lära sig förstå sin sjukdom och symptom, och ge verktyg för att hantera den.
Många av patienterna här lever i en egen tankevärld där man kan känna sig förföljd eller ser saker som inte finns. Flera har psykossjukdomar och inte sällan har en patient flera diagnoser samtidigt som de kan ha missbruksproblem.
– En del patienter är svårt sjuka och kan kräva väldigt mycket resurser både med behandling och omvårdnad, berättar hon.
En person som kommer hit hamnar först på avdelning A1 som har en hög säkerhetsklass på kliniken. Här är det enkelt inrett; det finns en säng, ett skrivbord, dusch och toalett, en garderob och en fåtölj. Allt sitter fast och mycket är låst.
Här finns också Karin. Hon vet från början vad personen har för diagnos och vad den begått för brott.
– Jag jobbar med medicindelning, blodprover, injektioner och vårdplaner. Men jag har också motiverande stödsamtal och försöker motivera läkemedelsbehandling och sysselsättning, säger hon.
Hon försöker se personerna bakom brottet de begått.
– Det är ett komplext arbete. För mig är det viktigt att ha förståelse och möta patienten med medmänsklighet. Att aldrig ha förutfattade meningar.
Patienten hamnar först på avdelning A1. Det är en relativt avskalad avdelningsmiljö med fast möblemang på bostadsrummen och det är stort fokus gällande säkerhet.
På kliniken finns sex avdelningar, varav två i dagsläget är klass 2 enheter (högre säkerhet) och resterande klass 3 (lägre säkerhet). Var patienten vårdas bedöms utifrån rymningsbenägenhet och våldkapital och i klass två har man exempelvis inte tillgång till egen elektronisk utrustning.
Friskvård är en viktig del i behandlingen. På en hylla utanför motionsrummet finns skor som går att låna.
Sakta men säkert skaffar sig sedan patienterna en vardag här. Efter en tid är det meningen att de ska komma upp en trappa till avdelning A2. Om personen ska flyttas upp eller inte beror på måendet, men även eventuell risk för hot och våld.
Men på grund av att rättspsyk just nu är överfullt blir en del kvar på intaget i flera år.
När patienterna kommer till en annan avdelning finns fler möjligheter till sysselsättning, något som är viktigt för att anpassas till samhället igen. Här finns snickeri och sömnad, ett motionshus med tillgång till löpband, spinningcyklar och möjlighet att exempelvis spela fotboll.
Det är också viktigt att patienten skaffar sig regelbundna rutiner. Att sova, äta och röra på sig regelbundet är bra när man lider av dessa diagnoser.
Karin gjorde sin praktik här när hon läste sjuksköterskeutbildningen, och sedan dess har hon blivit kvar.
Karin har sett hur trycket ökat de senaste åren och just nu är det överfullt på kliniken. Personalen får mer att göra och det finns inga lediga rum till patienter som behöver flyttas, vilket gör det svårare att byta avdelning när någon exempelvis behöver byta säkerhetsklass. Ofta får de då göra en rockad, där de måste byta plats på fler patienter.
– Kvaliteten på vården blir sämre och det är klart att det kan bli mer krävande i perioder. Med en ökad arbetsbelastning ökar också risken för hot och våld, säger Karin.
Vi går genom korridorerna. Via ett fönster kan vi titta ut över en stor innergård där patienter kan komma ut. Det har blivit sen eftermiddag och det är mörkt ute.
De flesta som vårdas här har dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det innebär att det är förvaltningsrätten som beslutar om olika sorters friförmåner eller om personen kan släppas ut.
Genom fönstret på andra sidan gården kan man se silhuetter av några som går runt i rummet.
Patienterna vårdas här genomsnitt i sju år. De flesta är dömda till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det innebär att när en patient bedöms som tillräckligt frisk för att komma ut är det förvaltningsrätten som beslutar om vården kan avslutas. Där bedöms också om personen kommer ut till ett fungerande liv på andra sidan.
Om den godkänns släpps de ut.
Blir man frisk från en så allvarlig diagnos?
– Många blir inte helt friska. Om en person exempelvis har paranoid schizofreni så kvarstår sjukdomen, men man har fått lära sig sin sjukdom och med behandling kan man få bra symtomlindring som bidrar till att man kan återanpassas bra i samhället, berättar Karin innan hon går tillbaka in på avdelningen.