Himlen hänger grå över Stora torget i Vadstena. Långt från soldränkta stränder i Santa Barbara i Kalifornien. Helena Dahlin är på besök i sin gamla hemstad, elva år efter att familjen flyttade härifrån. Inte bara vädret är olika platserna emellan.
– Det är klart att det är skillnader. Allting har sin egen tjusning. Det här livet, i en småstad, är jättetrevligt och mysigt på sätt och vis. Men samtidigt känner jag att med det livet vi lever i dag är det som natt och dag, som två olika planeter. När barnen var små tyckte jag det var jättebra att bo här men på något sätt växte vi ur den här rollen väldigt fort.
Äventyret lockade och de började ge sig ut på resor bortom turismen redan när barnen var små och när Helenas man Hans fick chansen att via Autoliv jobba i Santa Barbara gick flyttlasset.
Hans är data- och elektronikingenjör och Helena jobbar som lärare och frilansfotograf. Döttrarna Matilda, 24, och Sara, 22, har följt mammas fotspår och är snart färdigutbildade lärare. Men förutom jobbet upptas en stor del av familjens tid åt välgörenhet genom organisationen Rotary. För tillfället går mycket arbete åt till ett skolprojekt i Sri Lanka dit familjen nyligen reste.
– I många projekt skriver man på en check och sedan tar någon annan hand om den. Men med hela den här grejen ville vi handgripligen vara på plats och följa det där. Det är inte förrän man själv står i det som man ser vad som krävs. Att vara fysiskt på plats, det är då det slår en härinne och härinne, säger Helena och pekar på sitt hjärta och huvud.
Med 50 000 dollar, motsvarande cirka 450 000 kronor har projektet kunnat utbilda 320 lärare och gett 6 500 barn en chans att gå i skolan. De har även hjälpt till med skolböcker och material till rastgårdar. Nu är hon i Sverige och Vadstena för att inspirera och utbilda andra Rotaryklubbar i internationella projekt. Bland annat var hon huvudtalare på distriktskonferensen i Kalmar för ett par veckor sedan.
– Även om jag bor i Kalifornien betyder det inte att bara klubbarna runt omkring där samarbetar. Jag vill ha ett samarbete hem till min egen hemort.
Helena berättar om ett Santa Barbara som allt mer blivit hemstaden för USA:s allra mest framgångsrika och innovativa företag. Konkurrensen om jobben är stenhård och står du inte upp för dig själv är du chanslös.
– Man får lära sig ta för sig av livet och inte vara rädd. I Amerika måste du stå på dig och veta vad du vill, men har du vilja och visioner kan du lyckas hur långt som helst. Då spelar det ingen roll vilket yrke du håller på i.
Gillar ni att det är så?
– Ja, vi trivs i det här. Ju tuffare och svårare det är, ju större utmaningen är, desto bättre är det. Och så har det nog varit i vår familj precis hela tiden. Vi vill ha en hög ribba att kämpa emot. Det är det vi motiveras av och jag tror det var det som gjorde att vi drog.
Kände ni att ni inte passade in?
– Ja, vi har nog känt det innerst inne hela tiden. Livet här var inte vårt stuk på något vis. Det kändes motiverat att flytta på sig. När vi har rest så mycket har livsribban höjts, vi har hittat nischer i livet som vi värderar väldigt högt. Resandet, att lära sig kulturer utomlands och träffa andra människor med andra språk.
– Vi vill leva internationellt. Det trivs vår familj med oerhört mycket. Det är det som driver oss att vara kvar ute. Visst är det tuffa dagar ibland, men samtidigt är det drivande och väldigt roligt. Det är det vi tycker väldigt mycket om.