Det gäller HVB-hemmet Hagabo där asylsökande ensamkommande ungdomar befinner sig. Enligt Birgitta Fransson, som är god man åt en del nyanlända ungdomar, är det vid intervjutillfället med henne 26 boende på ett ställe där det finns 17 platser.
– Det kommer komma fler i veckan, säger Birgitta Fransson som oroar sig för att personalen inte ska räcka till.
Att det är många som bor där just nu kan bekräftas av socialnämndens ordförande Lars Ekström (Kons).
– Man bor två och två i de lägenheterna, säger han och understryker att kommunen inte kunnat förutse detta.
Birgitta Fransson är också orolig för att en del barn ännu inte har fått börja i skolan. Hon är själv god man till två fjortonåringar från Afghanistan och hon menar att kommunen inte har förberett sig ordentligt för de som kommer nu. De Birgitta är god man för som är ifrån Afghanistan kom till Hagabo i månadsskiftet augusti/september och har ännu inte fått besked om när de får börja skolan. Hon menar att ungdomarna mår dåligt av att behöva vänta så länge på att få börja skolan, speciellt eftersom de så gärna vill studera.
– Det är jobbigt för alla, gode männen, barnen och personalen på boendet, säger Birgitta Fransson.
Men värst är det naturligtvis för barnen som förmodligen redan har traumatiska upplevelser bakom och på det ska få vänta på om de får uppehållstillstånd och om de får börja i skolan.
– Det är väldigt destruktivt för dem att gå och vänta. De blir ju oroliga, menar Birgitta Fransson.
När man inte har någon skola att gå till gäller det att ha en sysselsättning för att fördriva tiden.
– Några av ungdomarna har fått börja spela fotboll och det är mycket positivt. De får spela med Vadstenas fjortonåringar, säger hon.
Birgitta menar att de inte vill något hellre än att börja skolan och lära sig saker. De försöker snappa upp ord lite här och var för att börja lära sig det svenska språket.
- När jag träffar dem frågar de: "Birgitta - skola?", säger Birgitta Fransson.
Som god man har Birgitta Fransson kontakt med sina klienter på flera olika sätt. Hon har bland annat hand om deras ekonomi och är i kontakt med Migrationsverket angående deras asylärenden.
– Det är jättejobbigt för alla. Det är ju vår skyldighet att se till att de börjar i skolan, menar Birgitta Fransson.
Återstår att se hur det går för ungdomarna vad gäller skola.