Kärt barn har många namn sägs det. Leucojum vernum är det vetenskapliga namn växten fick av Carl von Linné i mitten av 1700-talet.
– Man säger klosterlilja häromkring, men det officiella namnet är snöklocka, säger trädgårdsmästaren Lennart Fredriksson.
Den tillhör familjen amaryllisväxter och är inte en liljeväxt som många tror.
Varje vår just när snön smält bort förvandlas Munkträdgården på klosterområdet till ett vitt hav av klosterliljor.
– Det lär vara Sveriges största bestånd, säger han.
För ett antal år sedan var Fredriksson med och gjorde en beräkning av antalet klosterliljor i Munkträdgården. Man kom fram till att det fanns 49 000 plantor.
Exakt hur växterna en gång kom dit är det ingen som vet säkert, men man kan gissa.
– När man byggde klostret på 1300-talet hade man nog med sig lökarna, säger han.
Det troliga är att kanske hundra lökar planterades och att de sedan spridit sig.
– De förökar sig både med frön och med sidolökar, säger han.
I den mullrika jorden har de sedan genom århundraden blivit allt fler.
– Det är ett unikt bestånd som finns här.
Den som köpt snöklockor som lökar vet att de inte är lätta att odla.
– Det kan vara tjurigt att få dem att växa. De är jättesvåra att få igång, säger Fredriksson.
Lökarna planteras på sju centimeters djup och sedan vandrar de själva ner till det djup som passar dem, vilket innebär 30 centimeter ner i marken. I Munkträdgården har de hittat sin plats och sköter den biten själva.
Snöklockan, eller klosterlilja som vi kallar den, finns i tre former. Det som skiljer dem åt är färgen på kronbladens spetsar. De kan ha gul, ljusgrön eller mörkgrön färg där.
– De som finns här i Vadstena är ljusgröna rakt igenom, säger han.
Inga andra former av växten finns här.
Nu står vi inför klosterliljans blomningstid. Normalt blommar den i två till tre veckor, men om det kommer rejäl värme nu kan blomningen bli kortare.
– Om det är riktigt varmt kan blomningstiden halveras.
Så den som vill se 49 000 klosterliljor blomma samtidigt ska passa på att göra ett besök i Munkträdgården.
– Det är ett skådespel som är värt ett besök, säger Fredriksson.
Han tycker att man ska passa på och se dem, men påpekar vikten av att vara försiktig med dessa unika växter.
– Man ska åka och titta på dem, men man ska ha respekt för att växterna inte tål att man går omkring och trampar på dem.