Patrik förlorade sin sexÄrige son och fru inom loppet av tvÄ Är

Livet förĂ€ndrades i grunden för Patrik och hans fru Kika nĂ€r sonen Joel fick en hjĂ€rntumör och dog sex Ă„r gammal. Bara tvĂ„ Ă„r senare dog Kika. Patrik hittade en vĂ€g genom sorgen och kan nu kĂ€nna en tacksamhet att livet Ă„ter kan bli ”rĂ€tt sĂ„ underbart”.

Den 25 september medverkar Patrik i samtalsserien "TvÄ fÄtöljer och en golvlampa" under rubriken "NÀr det vÀrsta har hÀnt behöver man inte vara rÀdd mer".
Patrik driver Àven LÀsarpodden tillsammans med Joel Halldorf. I det senaste avsnittet samtalar de om hans nya bok.

Den 25 september medverkar Patrik i samtalsserien "TvÄ fÄtöljer och en golvlampa" under rubriken "NÀr det vÀrsta har hÀnt behöver man inte vara rÀdd mer". Patrik driver Àven LÀsarpodden tillsammans med Joel Halldorf. I det senaste avsnittet samtalar de om hans nya bok.

Foto: Sofia Asthamn

Vadstena2024-09-24 07:00

Patrik Hagman Ă€r författare och teolog. Han vĂ€xte upp i finska Österbotten och talar pĂ„ mjukt sjungande finlandssvenska. Hans berĂ€ttelse börjar med ett helt vanligt smĂ„barnsfamiljeliv. Det han delade med frun Kika och sonen Joel.

– Han var en klipsk liten pojke och började lĂ€ra sig bokstĂ€ver i treĂ„rsĂ„ldern.

En dag föll Joel ur sin sĂ€ng och började dĂ€refter att krĂ€kas pĂ„ morgnarna. Till en början trodde man att han bara fĂ„tt en hjĂ€rnskakning i samband med fallet. Men nĂ€r han inte blev bĂ€ttre och undersöktes nĂ€rmare visade det sig att han hade en avocadostor tumör i hjĂ€rnan. 

– För mig aktiverade det tankar pĂ„ nĂ€r pappa dog i cancer nĂ€r jag var 21 Ă„r. Det var som att jag hade med mig erfarenheter jag kunde anvĂ€nda mig av. Som att jag visste hur man beter sig i en sĂ„dan situation.

undefined
Patrik Hagman Àr teolog och författare och arbetar pÄ Linköping stift. Han sÀger att ett sÀtt att beskriva vad en teolog gör Àr att de försöker se hur allting hÀnger ihop. Han tror att det Àr viktigt i en splittrad tid.

Efter beskedet vĂ€ntade cellgiftsbehandlingar och lĂ„nga vistelser pĂ„ sjukhus. För Kika blev det betydelsefullt att lĂ€ra kĂ€nna andra förĂ€ldrar i liknande situation och fĂ„ stöd frĂ„n dem. 

– Det var inte riktigt sĂ„ för mig. Jag fortsatte arbeta pĂ„ universitetet och tyckte att det gav en viss avlastning att umgĂ„s med mĂ€nniskor utanför sjukhuset ibland. 

Sjukdomen och de tuffa behandlingarna gjorde Joel lĂ„ngsammare och den lĂ€sutveckling som pĂ„börjats kom av sig. För en bokĂ€lskande man som Patrik var det en viktig del av faderskapet att lĂ€sa sin egen barndoms favoritböcker för sonen. De hade lĂ€st Emil, Pippi och Mumin och hade hunnit börja pĂ„ serien om Narnia. 

– Det var nĂ„got av det svĂ„raste, att en hjĂ€rntumör pĂ„verkar personligheten. Att Joel förĂ€ndrades sĂ„. 

Efter den sista cellgiftsbehandlingen tappade han dessutom hörseln.

– DĂ„ försvann möjligheten att lĂ€sa nya berĂ€ttelser. Vi kunde bara lĂ€sa sĂ„dant Joel redan kĂ€nde igen. Det var tungt att förlora det, som var en sĂ„ viktig del av vĂ„r relation. 

undefined
NÄgot av det Patrik tyckte var svÄrast i samband med Joels cellgiftsbehandlingar var att sonen förlorade hörseln sÄ att det inte gick att lÀsa nya berÀttelser för honom.

Sonens sjukdom och vistelser pĂ„ sjukhus blev det livet cirkulerade kring. Ibland mĂ„dde Joel relativt bra och kunde vara hemma, men han var mycket infektionskĂ€nslig eftersom cellgifterna slog ut immunförsvaret. De kunde inte umgĂ„s med andra eller vara ute bland folk. 

– Allt blev centrerat kring oss tre. Vi blev isolerade i vĂ„r lilla vĂ€rld.

Ett tag sĂ„g det lovande ut och tumören var borta. Joel kunde börja pĂ„ förskolan igen, men glĂ€djen varade inte sĂ„ lĂ€nge. Efter nĂ„gra mĂ„nader var cancern tillbaka. 

– DĂ„ fanns inte lĂ€ngre nĂ„got hopp om att nĂ„gon behandling skulle kunna bota honom, utan det skulle bara ha varit att köpa lite mer tid. Han skulle fortsĂ€tta vara sjuk och bara bli sĂ€mre. Det ville vi inte göra mot honom. 

Joel tynade lĂ„ngsamt bort och de bodde tillsammans med honom i ett litet rum pĂ„ sjukhuset. Han dog en och en halv mĂ„nad senare, bara sex Ă„r gammal. Precis i dödsögonblicket upplevde Patrik det som att Joel var mer nĂ€rvarande Ă€n han varit i sitt allt sjukare tillstĂ„nd. 

– I nĂ„gra sekunder var han dĂ€r igen liksom. Det Ă€r vĂ€l det vi menar med sjĂ€len. Jag och Kika grĂ€t mycket, det var fruktansvĂ€rt och samtidigt fick vi möjlighet att vara ute och uppleva saker igen efter att ha varit sĂ„ isolerade. Vi kom vĂ€ldigt nĂ€ra varandra och jag minns det i efterhand som en fin tid. 

Men bara tvÄ Är senare slog sorgen till Ànnu en gÄng. Kika fick en stroke. Det kom som en blixt frÄn klar himmel. Det var pÄ ett helt annat sÀtt Àn det lÄnga sjukdomsförloppet med Joel. Hon lÄg i koma i tvÄ veckor innan hon dog.

– Nu var jag alltsĂ„ ensam och det var skrĂ€mmande pĂ„ ett helt annat sĂ€tt. Det vĂ€ckte ocksĂ„ frĂ„gor om vem jag sjĂ€lv var. 

Han upplevde sin identitet som speglad genom Kikas blick och nĂ€r den inte lĂ€ngre fanns visste han inte vem han var. 

– En vĂ€n flyttade in hos mig och fanns tillhands den första tiden. Flera kom med mat och hjĂ€lpte till pĂ„ olika sĂ€tt. 

Till slut sjönk det in att han hade ett sammanhang Àven utan Kika. Att det fanns andra blickar att spegla sig i och att han inte hade blivit en helt annan person.

– Det blev tydligt att vi Ă€r vĂ„ra relationer.

undefined
Patrik skriver vanligtvis böcker i teologi. "Sorgens gÄva Àr en vidgad blick" Àr den enda som handlar om hans personliga liv. "Riket inom rÀckhÄll" Àr den senaste han givit ut och den handlar om bilden av Jesus i Lukasevangeliet.

Kort efter Kikas död skrev Patrik en bok om sina erfarenheter av sorg. DÄ var han rÀdd att uppfattas som konstig. Till exempel i detta att det kan kÀnnas som en befrielse nÀr en mÀnniska som varit sjuk lÀnge dör. Men nÀr andra, som varit med om liknande saker, har lÀst boken har de ofta kÀnt igen sig allra mest i just det. Det Àr som att det Àr mycket som inte gÄr att förklara för nÄgon som inte varit dÀr sjÀlv.

– Mycket hade jag processat medan Joel levde. GrubblarfrĂ„gorna hade jag hanterat under hans sjukdomstid, eller redan nĂ€r pappa dog. 

För en troende mÀnniska som Patrik kan grubblarfrÄgorna handla om vad Gud menar, eller varför detta drabbar just en sjÀlv.

– Jag har aldrig trott pĂ„ en Gud som ger ett enkelt liv och ordnar allt som vi skulle kunna önska att det var. DĂ€remot en Gud som Ă€r med oss genom allt. Det upplevde jag starkt att Gud var Ă€ven nĂ€r det vĂ€rsta hĂ€nde. Att studera teologi blev ett sĂ€tt att bearbeta sorgen efter pappa. Jag upplevde att det fortfarande höll.

NĂ€r Patrik nu delar med sig av sin berĂ€ttelse tycker han att det kĂ€nns som ett annat liv och pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt avlĂ€gset. 

– Jag tror att det Ă€r vĂ€ldigt olika för mĂ€nniskor som förlorar en anhörig hur mycket ”livet drar ivĂ€g med en”, eller hur mycket man blir kvar i det som har varit. För mig har livet verkligen dragit ivĂ€g. Det Ă€r vĂ€ldigt svĂ„rt att tĂ€nka sig innan, men min erfarenhet Ă€r att livet gĂ„r vidare, av sig sjĂ€lvt liksom.

undefined
Patrik och hans fru Emma flyttade frÄn lÀgenhet till hus under sommaren och han beskriver det som att han försöker lÀra sig sköta en trÀdgÄrd.

Det har gĂ„tt elva Ă„r. Patrik Ă€r nu gift med Emma och de flyttade frĂ„n Åbo till Vadstena 2021. Han bor pĂ„ en helt annan plats, har ett annat arbete som teolog pĂ„ Linköpings stift och har andra mĂ€nniskor omkring sig. Dessutom kom han nyligen ut med en bok om Lukasevangeliet som han arbetat lĂ€nge pĂ„.

– Jag Ă€r vĂ€ldigt mycket i det jag tĂ€nker pĂ„ just nu, eller i det jag gör. 

Patriks berÀttelse handlar ocksÄ om att slÀppa taget om tanken att vi kan kontrollera livet, eller att det ens vore bra. NÄgot han Àven kommer in pÄ i sin nya bok.

– Det Ă€r destruktivt att vara fĂ€st vid en idĂ© om hur livet ska vara för att vara lyckat. Livet kan bli bra pĂ„ ovĂ€ntade sĂ€tt. Jag skulle absolut aldrig ha velat förlora vare sig Joel eller Kika, men livet nu Ă€r faktiskt rĂ€tt sĂ„ underbart.

Den som vill höra Patrik berÀtta sjÀlv kan komma till VÀtternkyrkan i Vadstena den 25 september dÄ han medverkar i en samtalsserie under rubriken "NÀr det vÀrsta har hÀnt behöver man inte vara rÀdd mer."

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!