Boken heter "Små minnen, skrönor och jakt i Etiopien" och här har han sammanställt bilder från den tiden tillsammans med berättande texter.
Då, 1968, började det med en annons där Sida sökte biståndsarbetare. Uppdraget var att vara med och bygga upp ett naturhistoriskt museum på universitetets campusområde i Addis Abeba.
Han berättar att han var utbildad viltmästare och konkurrerade ut utbildade zoologer i rekryteringen till uppdraget. Hans kunskaper om vilt och jakt bedömdes som viktiga för arbetet som till stor del gick ut på att samla in djur.
– Det blev så att jag tog bössan och utrustade en safariexpedition, säger han.
Han beviljades en speciell och helt personlig jaktlicens.
– Jag fick jaga överallt och dygnet runt, säger han.
Uppdraget innebar att samla vertebrater, det vill säga ryggradsdjur.
– Vad som helst som hade en ryggrad kunde jag ta med mig hem, säger han.
Det kunde röra sig om allt ifrån stora djur till fåglar och möss.
I Etiopien fanns vid denna tid en svensk familj där pappan var utbildad konservator och Tony Håkansson samarbetade mycket med den familjen.
Under ungefär fyra år jobbade han med att bygga upp museets samlingar av utställningsdjur, men också referenssamlingar som biologiska institutionens studenter kunde använda sig av.
Under åren i Etiopien hade han ganska fria händer och 1972 avslutades biståndsarbetet och det som blev början till naturhistoriskt museum invigdes av Etiopiens kejsare Haile Selassie som också tackade Tony för utfört arbete. I boken finns en bild från invigningen där Tony står bakom kejsaren.
Till hjälp för att skriva boken har Tony haft anteckningar från den tiden.
– Jag har haft en dålig dagbok som jag skrev i eldskenet, säger han.
Men svårlästa anteckningar och gamla bilder har väckt många minnen till liv och på detta har han byggt sina texter. Texterna varvas med bilder från jakter och andra situationer under åren han jobbade där.
– Det är inte världens finaste bilder, men det kan ge lite insyn i hur man arbetade och bodde där.
Han påpekar att han inte skrivit boken för att hävda vad han gjort utan mera för att berätta ur ett historiskt perspektiv om tiden i Etiopien, länken mellan Etiopien och Sverige och uppdraget han hade där.
– Det är inte ofta i världen det ska organiseras ett museum, säger han.