Han har lämnat ifrån sig ordförandeskapet i Centerpartiet i Vadstena till Camilla Westling, men är fortfarande gruppledare för Centern och den kommunpolitiker som är flitigast med att lämna i motioner till kommunfullmäktige. Det politiska engagemanget i Vadstena kommun har varat i många år.
– Det började när vi blev egen kommun igen, säger han.
Men samhällsintresset fanns redan innan och ledde bland annat till studier i nationalekonomi, statskunskap och sociologi på universitetet.
Han flyttade till Vadstena 1971, men hade redan 1968 börjat jobba som lärare på Vadstena folkhögskola. Han gick med i Centerpartiet 1975.
– Många tror att jag varit bonde, säger han.
Men lantbrukare har han inte varit annat än som sommarjobbare flera somrar.
– Jag gick med i Centerpartiet för att Centerns decentraliseringspolitik var helt rätt, säger han.
Första politiska uppdragen var i socialnämnden och turistnämnden.
– Partiet vill ha med mig i utbildningsnämnden eftersom jag jobbade på folkhögskolan, men det ville inte jag.
Då ville han hellre bidra inom socialnämndens områden.
– Ett bra samhälle karaktäriseras av bra sjukvård och bra äldreomsorg, säger han.
De politiska uppdragen växte.
– 1984 fick jag en fråga om jag vill bli kommunstyrelsens ordförande. Jag frågade min fru och en person till om vad de tyckte om det och de tyckte att jag skulle göra det, säger han.
Anders Agnemar blev alltså kommunstyrelsens ordförande från 1985.
– Jag var kvar som kommunstyrelseordförande till 1999, säger han.
Under de åren hann det hända en hel del i Vadstena.
Arbetet med att avveckla Birgittas sjukhus inleddes 1988 och en del var rädda för att Vadstena inte skulle klara sig utan sjukhuset som då var en arbetsplats för omkring 1 000 personer.
Vadstena klarade sig igenom detta utan hög arbetslöshet, men att vara en liten kommun var ändå inte lätt om man ville få en dialog med statsmakten. Idén föddes hos Agnemar att små kommuner skulle kunna gå ihop och samverka för att bli starkare och ett antal kommuner bjöds till Vadstena.
Småkom bildades och Agnemar var dess ordförande under flera år.
– Nu har Småkom 70 medlemskommuner och 30-årsjubilerar nästa år, säger han.
När Vadstena skulle bli egen kommun ställdes vissa krav på att Vadstena behövde växa i befolkning. För att bli fler behövde det byggas mer och bostadsbyggande är en fråga Agnemar drivit genom åren.
Han berättar att det fanns en energi, kreativitet och framåtanda i den nya kommunen.
– Vi var väldigt noga med äldreomsorgen under den här tiden och fick till servicelägenheterna vid Wasagården och byggde ut Wasagården.
I samma veva fördes diskussion om Asylen skulle vara kvar eller rivas.
– Det var väldiga diskussioner och jobbigt. Det fanns de som ville riva och de som ville ha det kvar, säger han.
Centern förespråkade ett mellanting, riva en del och ha huvuddelen kvar.
– Det är Sören Niklassons förtjänst att Asylen är kvar.
Niklasson var vid den tiden vd för Vadstena fastighets AB och staten hade utlovat ett stort belopp för att finansiera rivningen av Asylen.
– Men Sören Niklasson lyckades få staten att ändra sig så att man skulle kunna få använda pengarna till att renovera Asylen istället.
Beslut togs i kommunfullmäktige.
– Det var en rösts övervikt för att Asylen skulle få leva vidare, säger Agnemar.
Vadstena behövde nytt bibliotek så när beslutet var fattat började de jobba för att man skulle kunna göra ett bibliotek i Asylen.
– Det blev ju bra tycker jag.
I Asylen byggdes lägenheter och Vättergården byggdes några år senare.
– Där var det också en turbulent tid när vi skulle bygga Vätterngården, säger han.
Många lokaler tomma i Birgittas sjukhus och en del tyckte att dessa skulle användas istället.
– Några tyckte också att det var en för fin plats att bygga Vättergården på.
Beräkningar visade att det skulle bli bättre ekonomi på sikt att bygga nytt än att bygga om lokaler i Birgittas sjukhus.
En del frågor har varit svåra att påverka, men där effekten ändå varit av stor betydelse för Vadstena kommun. Ett sådant var bygget av vallarna på slottet. När vallen närmast Landsarkivets entré byggts föreslog Statens fastighetsverk att vallar i de andra väderstrecken skulle göras av bara jord. Det skulle innebära att Landsarkivet inte skulle kunna växa.
– Vi var rädda att Landsarkivet i så fall skulle komma att flyttas från Vadstena.
Tillsammans med landshövding Rolf Wirtén och Landsarkivets chef Werner Pursche drevs frågan som slutade med att vallar med rum inuti byggdes.
Byggandet av riksväg 50 var en annan fråga som var långdragen, med en debatt som pågick under flera år.
Värnandet om Vätterns vatten har varit en fråga Agnemar jobbat med ända sedan 1980-talet. Han anser att inga nya föroreningar får tillföras och de som pågår måste minskas snarast möjligt.
En hel del celebriteter har besökt Vadstena. Kungabesök har det varit flera gånger och Anders Agnemar berättar att han hade drottningen som bordsdam vid ett tillfälle. Påven kom på besök 1989.
– Jag fick hälsa påven välkommen till Vadstena.
Borggården och klosterkyrkan besöktes.
– På borggården planterade han ett träd som togs i vår trädgård. En ask, men den är flyttad nu och står på gaveln vid kyrkan.
Även när det gäller Mariadöttrarnas kloster vid Omberg har Agnemar haft ett finger med i spelet. Han och ytterligare en politiker, Karl-Erik Jarerot, bjöds in till Mariadöttrarna som då fanns inne i Vadstena. De presenterade en önskan om att bygga ett kloster i Vadstena kommun.
– Jag sade att jag hade en plats som jag ville visa, säger han.
De åkte till foten av Omberg och tittade på platsen. Några dagar senare kommer beskedet att det är där de vill bygga klostret och tillsammans besökte man markägaren.
– Det var inga problem. De fick köpa marken.
Det som höll på att sätta käppar i hjulet var att länsstyrelsen kände till att man hittat en bronsyxa på platsen. Det hela löste sig med att byggnaden flyttades en aning och att det är förbjudet att gräva i jorden på en del av marken.
Under över 40 år i kommunpolitiken har det ibland varit jobbiga situationer, samarbetet med andra politiker har inte alltid fungerat helt friktionsfritt och en del beslut har även varit jobbiga att ta.
– En betydelsefull och väldigt konkret händelse var när kommunen hade dålig ekonomi. Då tvingades jag att vara med på att skära ned på biblioteket. Det kändes inte bra och det kändes länge att det inte var bra. Biblioteken är så viktiga, säger han.