Genast när man kommer in i Sten Svenssons lägenhet belägen precis vid Vadstena slott, märks det att han är intresserad av det marina och har jobbat med det. I ett hörn hänger det marint relaterade saker och foton på gamla arbetskamrater.
– Det här är mitt privata museum, säger Sten Svensson skämtsamt.
Skriften är fragment av olika minnen.
– Det är ingen sammanhängande berättelse, menar han.
Havet ligger lite i blodet för Sten. Hans far var nämligen fiskare och hamnvakt. Jobbet som hamnvakt fick Sten ta över på sommarhalvåret när han blivit tillräckligt stor. Tjänsten gick bland annat ut på att ta emot Motala Express när den gick in i hamnen, ta emot allt gods och så vidare. Stens fars jobb som han fick göra på sommarhalvåret var rätt omfattande.
– Med moderna termer skulle jag vilja kalla det administratör, säger han.
Sedan blev han andre eldare ombord på båten under en tid.
– Jag var mönstrad som andre eldare en sommar, säger Sten.
I skriften finns flera minnen just från tiden som andre eldare. Han berättar om upptåg och dramatiska skeenden på båten. Det är skrivet förmodligen för att man ska kunna föreställa sig människorna hur de pratar i dialektal form och för att man ska befinna sig just där. Här ett stycke ur skriften:
"Båten kom till Gränna, den skulle lägga till på södra sidan, om norra kajen. Dä va ju "raka kursen" från Gränna hamn, till Visings ö hamn. Kajsträckan, den va "lagom lång", för båtens räkning. Men, alldeles "för om nosen", gick en vinkel ut 90 grader ut från "långsidan". Där va dä tvärstopp, när ingen backmanöver kom!!! Båten kom ju för "sakta maskin", skulle ha en full backmanöver, som inte kom!!! Ja minns dä va en del folk, som dråsa i däck, men inte så farligt som väl va! Men Fröken Strahl, som hade tallrikar å fat, på hyllor och i skåp, hon kom gråtande upp på fråförsalongen, å skrek att mycke hade gått sönder".
Han går även igenom "persongalleriet" av de som finns ombord, även det skrivet i talspråk:
"Vi kan börja med maskinisten, en sådan befattningshavare, i "våra båtar", den titulerades för "mäster" Detta retade skåningen till vansinne, han skrek ibland att "Jauäi väl för faen ingen skomakare!!!!!!".
Syftet med skriften är alltså att bevara minnen från Motala Express, det här är Stens ögonvittnesskildring.