– Första tanken var att jag skulle bygga en likadan bil som jag hade då. Men tiden räckte inte riktigt till, säger han och ler.
Redan när man kör upp på vägen mot det lilla huset en bit utanför Skänninge förstår man vad Bosse Karlssons stora passion är.
Det står en halvbyggd bil där, det står några karosser under träden, ett par färdiga folkracebilar trängs bredvid varandra.
Bilsport har alltid varit hans stora intresse.
Han berättar hur det började den där hösten för 50 år sen.
– Man hade ju åren innan varit ute och tittat på rallytävlingar och kort efter att jag tog körkort 1966 så hämtade jag ut en tävlingslicens, för jag ville testa att köra själv.
Det tog tre år innan drömmen det blev verklighet. Då, nån gång på hösten 1969, satte han sig i sin Saab -96 och skulle köra sin allra första tävling.
Marknadsnatta med start och mål i Skänninge.
– Bilen var tvåtakt, treväxlad och utvecklade otroliga 38 hästkrafter. Men man tyckte ju att det gick fort då, säger han och ler. Jag minns att vi bara hade bilens egna trepunktsbälte på oss. Och hjälm. Några andra säkerhetsanordningar fanns inte.
– Det har utvecklats lite sen dess.
Dessutom tog man alltid tävlingsbilen till tävlingen. Släpkärror var väldigt sällsynt.
– Vi var ett stort gäng från Linköpings MS som åkte på tävlingarna tillsammans. Om någon hade lyckats låna en släpkärra så var det alltid den som hade sämst bil efter tävlingen som fick använda kärran. Men jag behövde aldrig det, min bil höll ihop bra och jag har aldrig varit ute för nån rejäl krasch på tävling.
Efter ett par år "värvades" han över till MSK Kvarnvingarna i Mjölby och har varit kvar där sen dess. Förutom att själv tävla i rally, folkrace och racing, och att cykla tio Vätternrundor, har han följt sina tre söner, Peter Frössling, Jonas Karlsson och Martin Karlsson, när de tävlat.
Så bilsport har följt med hela hans liv.
– Vad som är så roligt? Främst är det nog det sociala. Jag gillar verkligen folket runt sporten och vi har så jäkla kul när vi är ute och tävlar. Sen gillar jag självklart att köra bil så fort som möjligt också, säger han och ler.
I år har det blivit ett 15-tal tävlingar, i rally och folkrace, och i helgen som gick blev det en andraplats i veteranklassen i Längbergssprinten i Linköping. Han skrattar och säger:
– Än så länge hänger jag med, så de blir nog inte av med gubben än på ett tag.
Han tillhör också en kompisgrupp som kallar sig Rallygubbar och som träffas en gång i månaden för att fika. Nu kan de vara över 80 personer vissa tillfällen, berättar han.
– Det började med att Henry Liljesson och Berndt Carlsson träffades på Biltema i Linköping då och då för att fika. Sen har det växt och växt och blivit jättestort. Det är fantastiskt kul. Ett par gånger om året ordnar de resor till olika platser, ibland har det varit föreläsningar där vi haft besök av profiler inom sporten.
Nu väntar som sagt Marknadsnatta - igen. Bosse har med sig kartläsaren Thomas Jörtell i sin VW Golf och de kör i klassen Grp E, otrimmade bilar.
– Det är första säsongen vi kör tillsammans och det har fungerat jättebra från första stund.
Något uppsatt mål för placering i tävlingen har de dock inte.
– Jag känner nog att det viktigaste för mig är att komma i mål nu när jag firar ett jubileum. Samtidigt vet jag ju hur det blir, när man väl sitter där bakom ratten så vill man ju satsa och vara så snabb som möjligt.
