ÅFF en stor del av livet

– Kan jag göra något så ska jag göra det. ÅFF är en stor del av livet för mig och jag har klubben att tacka för mycket, säger 37-åringen.

Bottenstrid i division 1 kan tyckas som just botten för en anrik klubb med SM-guld på meritlistan och med mängder av allsvenska säsonger i bagaget.

Men det har funnits perioder för inte så länge sedan också där ÅFF spelade i tvåan och trean och mötte lag som Söderköping och Skeninge IK.

Oavsett nivå så är ÅFF ett sorts nav för Åtvidabergs kommun, och en fritidssyssla för alla tålmodiga supportrar runt om i landet, som kanske föll för laget redan på Ralfs och Bennos tid. Eller tidigare än så.

Hjärtat märks kring Kopparvallen, men också i den så kallade "fotbollsrondellen" vid infarten från Linköping. En vänstersväng där och Daniel Hallingströms arbetsplats uppenbarar sig efter några kvarter. På Tryck & Media görs bland annat ÅFF:s matchaffischer och när Sporten är på besök finns även ÅFF-spelarna Anton Hallstensson och Oskar Stejdahl jobbandes i lokalerna.

Alla i Åtvid berörs på ett nära sätt av vad ÅFF gör och inte gör.

Daniel Hallingström från Tjustbygden kom från Gamleby IF som tonåring i slutet av 90-talet. Det blev totalt 16 år i ÅFF:s A-lag, med en ettårig flytt till Kalmar FF nånstans mitt i.

Med Kalmar vann han superettan och det gjorde han även två gånger med ÅFF. 2009 var mest speciellt, med avgörande borta mot Vasalund, 1 500 tillresta Åtvidabergare på Skytteholm och kungligt mottagande vid hemkomsten. ÅFF åkte ur direkt sen 2010, men tog sig tillbaka lika snabbt och sedan blev det allsvenskan några säsonger i rad.

– Truppen vi hade 2011-2014 var så bra, det är mina bästa år, säger Hallingström som glädjer sig åt att ha fått gjort resan från "yngling till allsvenskan" i den blåa tröjan.

– Jag mognade i ÅFF, säger han.

Kanske är det den långa historien i klubben som gör att Daniel Hallingström prestigelöst nu sagt ja till en comeback, bara några månader efter att han kört fast som tränare med samma lag. Tillsammans med Pontus Hydén slutade han i uppgivenhet i mitten av juni.

Efter avgången har ÅFF börjat vinna i stället för att kryssa de gånger laget spelat bra, vilket gör att det nu finns en chans att hänga kvar.

Vad är skillnaden på laget nu?

– Vi tog ju in spelare från tvåan och trean och det tar ett tag att anpassa sig till en högre nivå. Spelarna har vuxit under säsongen, samtidigt som Fimpen (Henrik Gustavsson) betytt mycket när han kommit in i målet, menar Hallingström.

När Pontus Fredriksson förra veckan konstaterades korsbandsskadad tog klubben steget och frågade Hallingström. Det har mynnat ut i att han finns med i truppen de sex matcher som är kvar av ettan, med start borta mot Oskarshamn på torsdagen.

Premisserna är desamma som Fimpen fått. Två pass i veckan med laget, resten egenträning.

– Det blir så när man jobbar, säger mittbacken som själv ser sig som backup till de ordinarie mittbackarna Adrian Pettersson och Ishmael Koroma.

Det är ett år sedan som Hallingström senast spelade fotboll, i trean med Grebo. Sitt onda knä har han fått ordning på, men det finns en "gubbavad" som spökar. Han sträckte sig i vaden när han sprang femman i Bysjöloppet nyligen.

– Jag skulle varit med i Lidingöloppet, men ställde in det när det här med ÅFF kom upp, säger 37-åringen som varit hos sjukgymnasten Peter Edenholm i Linköping som konstaterat att det inte är någon blödning i vaden.

Daniel Hallingström tyckte att det trots allt kändes okej på första ÅFF-träningen.

– Jag tog mig igenom den, säger han och ler.