Han hade varit långtidsskadad, han skulle bo kvar i Lidköping och han skulle långpendla. Ibland skulle han jobba i Motala, ibland i Lidköping och så skulle han bara träna med laget ibland.
Det fanns orosmoln redan från start med Peter ”Prinsen” Karlssons satsning i IFK Motala.
Förmodligen förstod han också snart att det inte skulle gå. Han skulle inte kunna prestera under de premisserna. Därför kom det snabba beskedet om avhopp redan i går.
Jag förstår besvikelsen i IFK som hade trott mycket på honom. Att han skulle kunna bidra med den elitserierutin som saknas i stora delar av laget. Men om misstroendet på den egna kapaciteten nu kom från ”Prinsen” själv så är det inte mycket att gråta över. Då hade han ändå inte lyckats. En tränare kanske kan pendla 20 mil och få det att fungera, men det måste vara svårare för en spelare att göra det. När den fysiska statusen är så viktig. Det underlättas knappast av en massa 20-milaresor varje vecka.
Spetskompetenta bandyspelare är det dock brist på så avhoppet är en missräkning för IFK. Nu gäller det att jobba vidare med det lag som finns de sista tio dagarna före elitseriestarten. Samtidigt som jag utgår från att marknaden nu ses över efter den förstärkning som laget behöver.
Det lyckades inte med varken Jouni Kauhanen eller Peter Karlsson. Men jag tippar på att ett tredje namn snart dyker upp som gubben i lådan.
Annars blir det att vara underdog för IFK Motala i elitserien, vilket i och för sig säkert inte är fel. Det kan vara skönt att få vara det. Det blir mindre press att slå ur underläge och alla älskar dessutom att se en underdog vinna över på papperet bättre motståndare. Det finns mycket att vinna när det finns en chans att bli en David som slår Goliat.
Det finns två andra lag i Motalaidrotten som njuter ganska bra som uppstickare och underdog just nu.
Motala AIF:s unga ishockeylag, till exempel. Laget fick massor av självförtroende av den energifyllda 8-5-segern mot Töreboda i onsdags. I går följde Maif sedan upp med ytterligare en seger hemma i Exeohallen, den här gången mot Hanhals.
2-1 blev det på straffar sedan lagkaptenen Robin Jonsson kvitterat i slutminuten och Maif sedan tagit segern tack vare straffmål av Jimmy Bothén och Andreas Svensson. Det måste stärka karaktären ännu mer att vinna på det sättet, inte minst med tanke på att det var över 200 personer på läktaren igen. Det är fler än vad Maif som topplag många gånger kunde locka i tvåan.
Men det är så, att det blir en idrottslig nerv i att ett lag tar sig uppåt underifrån. Det blir nyhetens behag. Det blir spännande för publiken när ett lag presterar mot alla odds.
Om Solfjäderstadens herrar, som har två raka segrar, kan haka på i toppen av tvåan den här säsongen så tror jag det kan bli riktigt roligt där också. Både Maif och Solfjädern är i år unga och hemvävda och oprövade. Osedda lag på något vis.
Därför tror jag att publiken kommer att fortsätta att komma, bara lagen fortsätter överraska med vinster på dramatiska sätt då och då.