AIK:s ishockeytränare Per-Erik Johnsson sparkas och Anders Eldebrink tar över, i Sandvikens bandylag tar en trio över efter de sparkade Peter Isaksson och Håkan Pettersson, och i Vänersborgs bandylag har tränaren Marcus Bergwall avgått efter förlusten mot Ljusdal och assistenterna Jonas Berner och Joachim Berglund avgick strax efter.
Det är hårt på toppen i våra största lagvintersporter. Kommer inte resultaten så är det lätt att byta kapten på skutan. Och är resultaten halvbra kan tränarbyte också vara en lösning.
I regel brukar jag vara skeptisk till om det verkligen är bra att byta/kicka tränare. Min åsikt är att ett lag sällan är bättre än sina spelare och det är svårt för en tränare att göra underverk om spelarna inte håller måttet.
Tränaren är knappast som en schackspelare där han bara står och flyttar stillastående och olevande pjäser enligt sitt eget tycke och smak.
Samtidigt är det ett samspel där tränaren/coachen självklart kan ha en enorm input på ett gäng spelare om han lyckas få dem att dra åt samma håll och lyckas entusiasmera och inspirera.
I det fallet kan tränarens roll vara avgörande för framgången. Jag tror att det handlar om kemi och jag tror att den tränare som skapar en harmoni och gemenskap med sina spelare, samtidigt som han kombinerar det med taktiskt kunnande och tuffhet i laguttagningar när det krävs, har bäst förutsättningar att lyckas.
Men allt oftare läser jag att klubbar och lag lika ofta sparkar/byter spelare som de byter ledare nu för tiden och det tror jag är rätt utveckling. Jag tror det är en bättre väg att gå.
När det gäller bandyns elitserie noterade jag i går att lagledaren Carl Malm fick leda Vänersborg och att laget inte ens hade någon buss att åka med till matchen i Söderhamn. Måste varit en nesa att tvingas låna Villas lagbuss till bortamatchen.
Det är när jag läser detta som det slår mig ännu mer att IFK Motala, trots sina nio förluster på tio matcher, verkligen har chansen att ha fyra lag bakom sig i tabellen. Vänersborgs problem vet ni, Sirius har tunn trupp som kommer att få svårt i längden och Ljusdal och Gais är jämbördiga med IFK. Sett till hur förbannad och irriterad tränaren Jonas Holgersson var när jag såg matchen i Bohus mot IFK tror jag inte att det är lugnt läge i den klubben heller.
I IFK Motala, där tränaren Patrik Johansson tycks ha orubbat förtroende, är det förvånansvärt gott självförtroende och blir det seger mot Kungälv tror jag på en chans att undvika kval. Så stora problem har de andra lagen.
Men, men: Det kan vara större skillnad mellan knapp förlust och knapp vinst än vad man kan tro. Bättre lag har ofta marginalerna med sig och återstår att se om även Kungälv har det i Motala i dag.
Apropå att få sparken: Det finns idrottsledare som förtjänar det mer än andra. Parterna i NHL-konflikten, till exempel. Klubbarna och ägarna tjänar inte dåligt med pengar. Spelarna tjänar inte heller dåligt med pengar. Båda parter tjänar mångmiljonbelopp. Att de låter sitt sandlådebråk gå ut över alla världens hockeyfans är inget annat än skandal.
Jag hoppas båda parter straffas hårt av ett minskat intresse när de nu någon gång i framtiden tänker börja bjuda på matcher igen.