Blocket var fullt av superlativer över målvakten Christian Engstrand. Vilken målvakt han är, den stora förklaringen till att LHC tagit sig fram till 2-0 i matcher i SM-semifinalen mot guldtippade Skellefteå.
Skellefteå försökte så gott det gick att störa hans storspel genom ideliga pååkningar och överkörningar. Men han stod pall, nummer 31. Han var tät, trots mycket trafik framför mål och trots klara chanser såsom friläge för storspelaren Oscar Möller.
Men ni vet hur det gick, Engstrand blev ingen matchhjälte.
Inför 8 386 personer i Cloetta center gjorde Skellefteå det som LHC gjorde i Skellefteå på skärtorsdagen. Norrlänningarna vände 0-2 till 3-2-seger i sudden.
2-2-kvitteringen gjordes av Viktor Arvidsson så sent som 32 sekunder före slutsignalen. Sedan kom 3-2-målet genom John Klingberg tidigt i förlängningen. Skellefteås tryck sista ordinarie matchminuten, när spelare kastade sig för att ha kvar pucken i zon, var imponerande.
Det går inte att säga att det inte var rättvist med bortaseger, eftersom LHC hade det lilla flytet i torsdags. Vi kan säga att 1-1 i matcher är rättvist nu.
Men det är såklart bittert för LHC när det var så nära 2-0 i matcher. Då hade Skellefteå varit i gungning, men nu känns det som att Skellefteå återigen är i vinnarsätet.
Christian Engstrand prisades före nedsläpp som säsongens bäste spelare i LHC och det är bara att gratulera. Insatsen i kvällens match var också enormt imponerande. Men det räckte inte till att bli matchhjälte och ibland är idrotten som bekant grym.
Nu är det ny match i Skellefteå på annandag påsk. LHC har sitt självförtroendet intakt, det tror jag, och LHC har ett starkt lagspel och försvarsspel att vila på. Men nu är det Skellefteå som har taktpinnen igen.
Dramat går vidare!