Han har jobbat med internationell fotboll i sin roll som hjälptränare i Sierra Leones landslag, han har för inte länge sedan tagit Brage till superettan och han beskrivs som en dygnetrunt-engagerad fotbollsledare för den klubb han verkar i.
Motala AIF har som alltid ringt runt för att höra sig för om referenser kring den nye tränaren Lennart ”Kral” Andersson. Det är klart att man alltid gör det när man ska göra en anställning. Maif säger sig inte ha hittat någon säger något negativt om ”Kral”.
Det är en bild jag också får bekräftad när jag pratar med människor i Vänersborg som haft med honom att göra, inte minst nu senast när han huserat i fyran med Vänersborgs IF.
Lennart Andersson är en tränare utöver det vanliga i fråga om att brinna för det han gör. Enligt uppgift går han totalt upp i den uppgift han är satt att göra.
Dessutom säger han alltid och hela tiden precis hur det är, vilket ju också är ett uppfriskande personlighetsdrag.
När det är Lennart Andersson som själv nu visat sig intresserad av Maif, eftersom han ser ett lag som kan ta sig uppåt, så måste Motalaklubben vara att gratulera. Som jag ser det måste det vara ett kap att få honom.
När Maif nu tidigt också förlänger kontraktet med en av klubbens största talanger, Liridon Silka, så ser det riktigt bra ut för ett Maif som nästa säsong verkligen går för serieseger.
Det finns ett bra spel, det finns ungdomlig entusiasm, och jag ser en kontinuitet när Bosse Johansson och möjligtvis även Stefan Östling kommer att finnas kvar kring A-laget.
Som ordföranden Mikael Larsson säger är det en målskytt som klubben är ute efter. En striker tror jag skulle vara pricken över i när det gäller Maifs snabba spel. Men jag tror också att det skulle behövas ett rutinerat stabilt fyrtorn i backlinjen. Det skulle Maif behöva hitta. En Mate Dujilo eller Ibrahim Koroma som värvats tidigare. Eller om killar som Martin Ekström och Sebastian Starkenberg kan växa. Det är det som Lennart ”Kral” Andersson får se när han snart börjar sin anställning.
Jag vill slutligen applådera Piraterna och Stefan Andersson för det jobb som gjorts under silly season i speedway. Det verkade ett tag som att det inte hände något och att alla klubbar gjorde klart, utom Piraterna.
Men nu vet vi bättre.
När många andra klubbar byter förare hej vilt, och där stjärnorna hoppar runt som de legoknektar vi ibland lite elakt kallar dem, så ser jag en befriande kontinuitet i Piraterna. Det är olikt speedwaysporten att behålla i stort sett samma trupp som året innan.
Men som det ser ut nu så får Piraterna in en, Jonas Davidsson, och tappar en i Grzegorz Zengota.
Det gör att världsförarna är kvar, talangerna är kvar och att Motalaförankringen ökar.
Då kan det bara bli bättre och ännu mer intressant 2013.
Om Jonas Davidsson bara kommer upp ur sin formsvacka så tror jag att han kan betyda publikuppsving på Dunteberget.
Att både ha grannens grabb och de två senaste årens världsmästare är, som jag skrev i går, nästan för bra för att vara sant.