Man ska leva i nuet sägs det. Men ibland så är det kul att minnas tillbaka och när passar det väl bättre att göra det än när man står inför ett nytt decennium som vi nu gör.
Titta tillbaka och se vilka minnen som våra lokala idrottare etsat in i de grå hjärncellerna. Tittar vi bara tillbaka på 2019 så är det IFK Motalas bandyspelare som jag kommer minnas från det här året. Både för deras överraskande kvartsfinal mot Villa förra säsongen och för starten på den pågående.
Det ska bli otroligt spännande att följa lagets resa in i nästa årtionde.
Men vi släpper 2019 och dyker ner i minnesarkivet till början av 2010-talet. Så häng med på resan bland de idrottshändelser som poppar upp i min skalle när jag tittar tillbaka.
Vi börjar med värvningen som fick speedwaytemperaturen i Motala att gå från varm till glödhet. För inför säsongen 2010 värvade Piraterna Greg Hancock. Ett år senare såg jag guldrusiga Piratfans skrika ut sin glädje efter att det första SM-guldet säkrats uppe i Kumla. Två år senare blev det ytterligare ett och ny guldfest på torget.
2011 var också året då Teknova fullbordade sin Bustersaga och gjorde debut i elitserien. På tre år tog de sig från division tre till squashens finrum.
Men ändå så är Teknovas framgångsaga under det här decenniet inte den största i Vadstenaidrotten.
För den tillhör Stina Blackstenius som jag skrev om första gången just 2010. Sen dess har det blivit åtskilliga artiklar om Vadstenatjejens framfart på fotbollsplanerna. När hon gjorde mål mot USA i OS 2016 så skrek jag hemma i tv-soffan så grannarna trodde jag blivit tokig.
Och när jag nu tänker på det så är nog just det minnet som är det starkaste från de här tio åren. Att få se en idrottare som man följt sedan de var små ta en OS-medalj. Det blir ta mig tusan inte större än så.
Bästa minne från idrottsögonblick där jag varit på plats har dock inträffat på Stockholm stadion. Att jag var där var en följd av den utveckling som Motala AIF:s friidrott haft. Det började med Johanna Gustafsson och Linn Forssell i Ungdomsfinnkampen 2013. Sen har det fortsatt och kulmen kom när Maja Nilsson gjorde debut i stora Finnkampen 2017.
Två år innan hade jag tagit bild på henne när hon hoppade i Ungdomskampen. En bild som jag rankar som den bästa jag tagit.
Under uppvärmningen kom Maja förbi och påminde mig om den med orden: "Idag tar vi en ny, fast en högre!"
Och nog blev det en högre. För Maja klev in på Stockholm stadion och hoppade så att såväl publik som expertkommentatorn Kajsa Bergqvist skrek rakt ut av förtjusning.
På hemmaplan då? Finns det någon händelse här som poppar upp så där direkt? Självklart finns det det.
VM i triathlon 2015 och vilken fest det blev. Deltagare från världens alla hörn hyllade alla Motalabor som gått ut och hejat fram dem. Gissa om man är stolt som lokalreporter en sådan dag.
Nyckelryttarnas tre SM-finaler i ponnyhoppning. Johanna Erikssons fantastiska genombrott. Team Motalas Paralirare i pingis. Motala Sportkarates alla SM-medaljer. Det finns så många fler minnen.
Men jag får inte glömma det kanske viktigaste. Det att tacka alla er som ägnar er fritid åt att skapa förutsättningar för dessa idrottare ge oss dessa minnen.
Ni är egentligen de största idrottshjältarna och ni får nästan aldrig den uppskattning ni förtjänar.
Men det är ni som lägger grunden för att vi andra ska få minnen vi aldrig glömmer.
God nytt 2020!