Det kan låta hårt att säga det, men det där med att Motalaborna är mer svårflirtade till arrangemang än andra tror jag inte på. Vi Motalabor är som andra svenskar, vare sig det är större eller mindre städer.
Vi går på event när vi finner det tillräckligt intressant. Vi vill fortfarande gå ut bland folk och vimla, om det lockar oss tillräckligt mycket. Jag tror ingen bara vill sitta inne och uggla. Man vill liksom vara med, om det är givande.
Det här var min klara känsla när jag lyssnade på tre personer i lag som haft stor framgång i publikfrågan: IFK Göteborg i fotboll, Smederna i speedway och landslagen i basket.
Det här var tre som berättade om ett systematiskt, långsiktigt, och även uppsökande, arbete för att locka publiken. Att man själv pekar ut en målgrupp och tar initiativ för att skapa en relation med denna. Att man utvärderar det som testas och att man vågar testa nya grepp och att man gör det länge. Att man har en plan över tid och att man tar hjälp av folk runt omkring sig, som supportrar och tidigare profiler och folk som är lite löst knutna till verksamheten.
IFK Göteborg och svensk basket kanske verkar i större världar än vi har i Motala och det är svårt att jämföra, men Smederna är ett bra exempel på hur det går att jobba. Att Smederna har tre gånger så många åskådare som Piraterna beror inte på att Eskilstunabor mycket hellre vill gå på liveidrott. Det beror på att Smederna lägger ned kanske fem gånger så mycket jobb på frågan.
De i våra lokala lag som är spindlar i nätet och som jobbar hårt, som Daniel Davidsson i Piraterna, Pär Beckne i IFK-bandyn och Elias Hanna i Maif-fotbollen, vill jag inte hänga ut på något negativt vis. De sliter hårt och gör vad de kan. Men de är uppenbart för ensamma.
Det måste till många fler fötter och händer, gärna frivilliga, som tar tag i saken. Fler måste affischera, skapa liv på sociala medier, vara ute i skolor och på gallerior och nätverka, och bygga relationer. Fler måste komma med i supporterklubbar och den vägen knyta kontakt med föreningen och skapa någonting tillsammans. Fler måste vara med och utveckla kringarrangemang kring själva eventet.
Att bara visa upp en sport och en spänning vid ett slutspelsstreck räcker inte längre. Det måste vara lite popcornmaskiner och annan underhållning också. Då kommer även Motalaborna. För jag lovar, alla vill egentligen komma ut.