Midsommarhelgen är av tradition en ganska slumrande sporthelg. Det brukar vara lite cykel, förutom då den internationella landslagsfotboll som spelas om det är mästerskap.
Annars brukar vi i vårt land mest koncentrera oss på att njuta av en blommande grönska och diverse trädgårdslekar därtill.
Men den gångna midsommarhelgen vill jag klassa som betydligt hetare och händelsrik än vanligt. Ta bara Michael Olsson, en cykelkille som hela Motala fortfarande snackar om sedan han krockat med den herrelösa hunden Atos i ledning i Vättern GP. Han slog sig halvt fördärvad då, men lyckades trots allt vinna linjeloppet på SM i Åstorp i går. Ingen dålig prestation.
Jag kan tänka mig att hela idrotts-Sverige jublar å Olssons vägnar i dag.
Sedan kan jag inte undgå att gilla basketdamernas framfart i Frankrike-EM. Sverige åkte på stordäng mot Turkiet på lördagen, jag följde det i radio på väg hem från sommarstugan, men är trots det med och slåss om en kvartsfinalplats. Det är riktigt stort. Basketen är en sport som är större än många förstår och förtjänar större uppmärksamhet. Kanske kan genombrottet ha kommit nu för denna coola sport.
Annat hett att framhålla är avskedsföreställningen på Söderstadion i går. Få saker är så fyllt av vemod och nostalgi som när gamla idrottstempel rivs och förpassas till de sälla jaktmarkerna.
Vi har alla så många minnen av både lycka och sorg på sådana platser. Så vila i frid Söderstadion, arenan för en av Motalaidrottens största stunder, bandyguldet 1987.
Apropå bandy var en snackis i helgen IFK Motalas förstärkning till allsvenskan, rutinerade Björn Einarsson från Vetlanda.
Jag känner egentligen bara till honom till namnet och har inte träffat honom någon gång, men många säger att han är en perfekt spelare för ett ungt lag. Kunnig och bra, på och utanför banan. Så här tror jag att IFK har hittat en sådan spetsspelare som är så svår att finna.
I midsommar kunde jag också konstatera att Motalas fotboll är på väg uppåt igen och det kan sluta som 2010, att många lag tar ett kliv upp i nivå.
Det behövs efter dystra år 2011 och 2012.
Motala AIF kan vid seger borta mot Vimmerby på söndag till och med rycka i sin serieledning i tvåan.
Borens damer såg jag själv på söndagen gå upp i serieledning och de stannar där över sommaruppehållet, även om tabellen ljuger när konkurrenten Tinnis har en match mindre spelad.
Men Borens vår får ses som ett stort överbetyg. Ingen enda förlust i serien och avancemang i både Svenska cupen och Östgötacupen.
Det metodiska kortpassningsgrundspel som började jobbas med i fjol börjar att ge utdelning. Sedan är en förklaring att erfarna spetsspelare som Emelie Johnsson och Madeleine Andersson gjort intåg i laget.
"Men alla andra har tagit stora kliv framåt också. Vi jobbar långsiktigt", sade Marcus Egnell, tränaren, i går.
Om Boren ska vinna serien just i år krävs kanske att Venera Rexhi stannar i höst också. Eller så går det ändå och Rexhi gör likt Stina Blackstenius oväntad succé i LFC. Jag tror på det sistnämnda scenariot om jag får tippa.