Imponerande och underbart

Ibland är det underbart att vara på liveidrott. Motalas motorsporttempel Dunteberget fixade den upplevelsen i går kväll.
Två bra speedwaylag, Piraterna och Dackarna, bjöd på en spännande tidig seriefinal. Med bra klass på åkningen, både lagmässigt och individuellt. I underbart skönt sommarväder kunde också ledande Piraterna ta en rättvis seger, med 47-43.
Som åskådare går det inte att begära mer, även om det var en del småfadäser här och var och även om bärgad bonuspoäng kanske hade varit pricken över i för hemmalaget.
Men det var en imponerande show, kort och gott. Den här gången måste de som valt tv-soffan ha ångrat sig.
I mina tankar satt jag och berömde hemmalaget hela kvällen. Har Piraterna någonsin varit bättre? Som lag betraktat tror jag inte det.
Greg Hancock och Chris Holder levererade som de stjärnor de är. De gjorde sitt utan att riktigt gå på högsta växeln. Piotr Pawlicki tog chansen och körde mycket bra som ersättare för Linus Sundström, och Jonas Davidsson körde fort som han brukar göra på barndomsbanan.
Men det var inte det bästa i min bok.
Jag pratar om reserverna. De var det stora frågetecknet före säsongen, men både Anton Rosén och unge och respektlöse Fredrik Engman fortsätter att prestera och plocka fler poäng än vad någon vågat hoppas på.
Särskilt Engman har överraskat alla. Fortfarande blandar han och ger som den ungtupp han är, men mellan fall och en del nollor så kommer poängen. Det är bra gjort.
Roligt för Piraterna att också publiken,
3 325 i går, slöt upp för en gångs skull. Jag hoppas att det inte var ”solbadgäster” på besök utan att folk verkligen fått upp ögonen för det bästa speedwaylag som stan någonsin haft.
När konkurrentlagen, som Dackarna, får tillbaka en del skadade förare och blir ordinarie, så tror jag i höst att kampen om SM-guldet blir oviss. Men just nu är Piraterna bäst i Sverige, sett till bredden. Inget annat lag har så många olika händer som kan bidra.