I början av veckan uttryckte jag farhågor kring Motala som elitidrottsstad. Epitetet ”Motala, motionsstaden” är på väg med raska kliv om nu Motala kommuns ledning, och dess tänkta samarbetspartners, fortsätter att visa sådan handlingsförlamning kring att komma till beslut kring byggen av nya anläggningar.
Det finns hot mot de traditionella elitinslag som vi är vana vid att se.
Vi vet ju vad en bra topp betyder för bredden också. När det gäller den kräftgående herrfotbollen i Motala tror jag att en nyckelfråga är vilken kvalitet Maifs A-lag har.
Om Maif spelar i fjärdenivån som nu så blir det naturligt att alla smålag under också blir sämre. Om Maif däremot skulle klättra uppåt dras alla andra automatiskt uppåt också.
Jag tror att det är så enkelt.
Tyvärr ser det dock inte ut som att Maif redan i höst kan ta sig upp till ettan igen, den nivå där jag tycker att Maif som allra lägst ska vara.
Jag såg ett gyllene läge att vinna tvåan när hösten inleddes så bra med storsegrar mot Tord och Myresjö borta. Jag tyckte att vägen låg öppen.
Men med både otur och oskicklighet har Maif tappat greppet om toppstriden. Med tre förluster mot mittenlag som först Tenhult och på senare tid Vimmerby och Karlskrona har laget halkat efter.
Det var synd om Maif hemma mot Vimmerby, när många marginaler gick emot, men i längden så är det ingen slump att tappa så många poäng med enstaka uddamål.
Maif har inte de rätta matchvinnarna som fanns i det lag som gick upp för två år sedan. Laget är för ungt och orutinerat och valpigt. Det snabba spelet, som jag blev så imponerad av i våras, har då och då firat stora triumfer. Men laget har spelat för naivt och inte tillräckligt smart i försvaret.
Vid seger mot Husqvarna hemma i morgon, söndag, kan Maif skaka liv i toppstriden, men jag tror att det är för sent. Maif får satsa på att ta nya tag i tvåan nästa år.
Som jag förstår det kommer Motalaklubben att fortsätta satsa på ungdomar och att plocka fram egna spelare på längre sikt. Det är ett helt riktigt arbetssätt, kanske det enda rätta, men man får för den skull inte glömma att försöka hitta de där fynden på andra platser som varit segermelodin tidigare.
På 90-talet hittades Patrik ”Svesse” Svensson i Hjulsbro, en nyckelspelare för avancemanget till ettan då. Muhammed Abdulrahman var ett annat sådant fynd i slutet av 00-talet. En spelare som kostade lite, men var rätt man och gjorde skillnad.
Stark egenfostrande juniorverksamhet måste vara basen, men det är de där udda kapen någonstans utifrån som kan gör att Maif vinner en serie.
Det ger sedan kedjeeffekt nedåt och kan hjälpa lag som LSW och Boren att nå trean igen.
När det gäller elit kontra bredd i Motala-idrotten noterar jag för övrigt en oerhörd mångfald i helgens begivenheter. Det är rally, multisport, dans och vindsurfing. Förutom då all vanlig fotboll, handboll, bowling och innebandy. En bredare sportstad får man leta efter.
Det är bara att ta en titt på Jimmy Joge i
Tjällmoskogarna, Nathalie Albrigtsen i Motala sporthall och Kajsa Larsson på Varamons vatten och se att det uppstår en hel del elit ur den breda sportpaletten också.