Att åka till Studenternas IP i mars har jag bra associationer till. Tänk alla fantastiska SM-finaler man har fått se, som när Henrik Hagberg vann med Sandviken 2000, hans första guld, och som när Stefan Erixon vann snöyran mot Bollnäs med Hammarby 2010, Exets första SM-guld. Bara några exempel på många klassiska bandyögonblick, ofta följda av bal på slottet.
Men glansen har falnat i Uppsala när nu magnifika nationalarenan Friends arena i Solna tagit över finalfesten, med premiär om ett par veckor.
Kvar på Studenternas finns ett Sirius som kämpar för sin överlevnad i elitserien, precis som ett lika existenskrigande IFK Motala.
För IFK:s del har det egentligen aldrig varit roligt med Studenternas, frånsett glädjen över utflyttade Motalaspelares framgångar. Nej, för IFK är Uppsala rena mardrömsstaden att spela i.
Vi minns det nattsvarta som hände i sista omgången 2009 när IFK ramlade ur eliten efter 30 år. Fyra år senare kan det nu vara på väg att bli ett nytt hemskt fall via den gamla finalarenan.
För i går uppträdde IFK absolut inte som ett elitserielag.
Sirius dominerade fullständigt första halvlek och det enda IFK utmärkte sig då med var några vårdslösa tacklingar och onödiga utvisningar. Plus ett ihåligt försvar.
Det var konstigt att se IFK falla ned på det sättet, med tanke på vilket självförtroende som laget genomförde segermatchen mot Gripen med i fredags.
Nu såg det ut som det gjort i elitserien i vinter. IFK var ett uddlöst och beigt kollektiv, mot en motståndare som kunde plocka fram ett par spetsaktörer som avgjorde. Spelmotorn Andreas Eskhult tilläts briljera, Klas Nordström fick göra fyra mål och Lars Fall fick glänsa med ett skott i krysset. Nu var det Sirius som bjöd på bandygodiset medan IFK-spelarna var statister.
Men inget är avgjort än när nu Gripen överraskande slog Kalix borta med 4-3, vilket betyder att alla lag har tre poäng och det skiljer bara några mål mellan alla fyra.
I båda lagen log spelare och ledare i går åt den jämna tabellen.
För det är klart att det är roligt att delta i något så dramatiskt, även om det nu går mot att det blir väldigt tungt för de lag som kommer att missa.
Nu blir det riktigt rafflande på onsdag när varken IFK eller Sirius kommer att ha råd att förlora. Det lag som klarar nervpressen bäst och vågar spela ut tror jag grejar det.
Samtidigt behöver IFK hitta en ny matchplan eftersom det blivit tre förluster mot Sirius i vinter. Ett schackdrag och ett nytt vapen behöver finnas och jag såg på Patrik Johansson att han redan klurade på det innan han hunnit lämna mardrömsarenan.
Min bedömning är att IFK:s chanser att hänga kvar nu är tillbaka där allt började, 50/50.
Jag noterar samtidigt från hockeykvalet att Maif tog en ny nyckelvinst, 4-1 mot Tibro inför 410 åskådare i Exeohallen. Samtidigt vann Wettern mot Lidköping och när serien vänder kan Maif slå Lidköping två gånger och Wettern kan kanske skrälla någon gång mot Tibro.
Jag ser i kristallkulan att det går Maifs väg.