Jag beklagar djupt Varamon sportfestivals besked om nedläggning i veckan. Jag har varit på plats de flesta av de sju år som festivalen varit och jag har gillat vad jag sett varje gång.
Den här sportfestivalen har tagit idrotten till den framtid som många pratat om, det vill säga till lättillgänglighet och till spontanitet och prova på. Det är det som jag tror att barn och ungdomar vill ha, bredvid den traditionella tävlingsidrotten.
Men om inte ringarna på vattnet sprider sig naturligt i ett arrangemang och när det inte finns någon tung organisation bakom, bara några tappra eldsjälar, då är det svårt att få det långsiktigt.
Det var inte tillräckligt många föreningar och sporter som gick in och tog ansvar för sin del, utan huvudarrangören fick hela tiden putta på hjulen för att få dem att rulla. Då är det förståeligt att lusten tappas till slut.
Men Varamon sportfestival lämnar efter sig ett stort arv efter bara sju år. Freerunning är nu en stor del av Frisksportarna, alla vet vad kettlebells är efter Elwins rekord, och många andra sporter och sätt att idrotta har visat upp sig på ett spännande sätt. Jag hoppas att andra nu härmar efter detta evenemang i den lokala idrotten i framtiden.
Sedan kan det också bli avknoppningar, bland annat tror jag att uteinnebandyn kommit till sommar-Motala för att stanna. Även om det kanske inte blir något just i år.
Andra deppigheter är Maifs fall ned i trean i ishockey, men där är jag inte orolig för Maif. Ungdomsverksamheten är bra och publiken finns, liksom lagkänslan i A-laget. Det betyder att jag tror att Motalahockeyn snart kommer tillbaka till rätt nivå. Vi får njuta av derbyn mot Wettern så länge.
Tråkig är också Robin Bornehavs paus från fotbollen. Maifs breda trupp klarar det avbräcket, men jag hade gärna sett Bornehavs skott mullra på nya Idrottsparken.
Nu till gårdagskvällens ishockeydramatik och Linköpings HC: Jag blir helt enkelt inte riktigt klok på LHC den här säsongen. Östgötaidrottens flaggskepp är så svårt att förstå sig på.
Jag har sett laget i Cloetta center i vinter och imponerats av både skicklighet och inte minst draget på publiken. Men så bara matchen senare efter min hyllning, då har laget sänkt sig till rena bottennivån. Fullständigt oförklarligt har det varit.
I går var jag från start säker på att LHC skulle säkra kvartsfinalplats efter den övertygande insatsen hemma mot Modo i måndags. Men allt studsade tillbaka i Örnsköldsvik igen. I alla fall till en början när Modo ledde med 4-0 efter tveksamma insatser av både Marcus Högberg och Christian Engstrand i LHC:s mål.
Men LHC gav inte upp och när Modo drog på sig utvisningar så var östgötarna helt plötsligt tillbaka igen till 4-4. Rätt som det var var LHC nästan ensamt på banan.
Därför var det rättvist att LHC fick in en 5-4-puck i förlängningen. Nu är laget klart för kvartsfinal och det är bara att gratulera. LHC spelade sig undan fiaskot och nu ligger vägen i stället öppen när LHC har allt att vinna i en kvartsfinal.