Det är lite uppochnedvända världen med Motala AIF den här säsongen. I två vintrar i division 2 har tränaren Johan Svensson, fått brottas med spelarna som en B-lagstränare i fotboll, det vill säga pussla och lappa och laga när antalet spelare inte har räckt till, vare sig på träning eller match. Det har varit ett evigt ringande, önskande att spelare ska friskna till och lånande av spelare från andra klubbar. Det blev en jobbig tid sedan Maif bytt både styrelse och värvningstaktik och slutat hämta spelare från hela världen.
En säsong gick det att hänga kvar med låg budget med ungefär två femmor hela vintern. Men i fjol gick det inte längre. Maif åkte ned i lägsta serien och slog så att säga i botten.
Efter ett sådant scenario brukar det kunna bli en ännu värre spelarflykt och man får börja om från början, kanske med ett lag av ungdomar. Men förvånande nog så blev det tvärtom för Maif. Klubben blev om möjligt mer attraktiv i division 3 och är nu inne i säsongen med en spelartrupp på 25 spelare.
Johan Svensson har flera gånger sagt hur skönt han tycker att det är. Nu kan han ta ut laget efter välbesökta träningar och nu slipper han tjatandet och oron över att inte få ihop fullt lag.
Jag funderar på vad det här beror på. Maif har självklart dragit nytta av Wetterns nedläggning och fått en och en halv femma från Vadstenalaget. Men varför är truppen så bred annars? Det kan ju inte vara så att spelarna tycker att det är skönt att spela lite på lägre nivå och inte satsa så hårt. Nej, matcherna är lika många och träningarna likaså. Maif har varit noga med att fortsätta jobba som ett division 2-lag på alla plan.
Både den sportsliga ledningen kring laget och ordföranden Sam Nilsson säger att klubbens fokus är att ta sig tillbaka till tvåan så fort som möjligt.
Jag tror förklaringen till bredden stavas kompisgäng. Tre brödrapar finns och alla känner alla på ett sätt som det inte varit på länge i Maif. Jag tror att det är det som är attraktivt, att så många har anknytning till Maif sedan tidigare.
Maif-hockeyn kan tyckas på låg nivå med sitt representationslag, men det finns ändå mycket som borgar för bättre serietillhörighet i framtiden. Publiken är trogen, matcharrangemangen är bra med Motalaidrottens bästa arenamusik, och basen är bra med ett pånyttfött damlag, många pojklag och totalt 170 ungdomar i verksamheten. Det satsas på både specialträningar för målvakter och för skridskoåkning.
Maifs svarta hål och stora brist är avsaknaden av ett juniorlag, mellan 15-åringarna och division 3-laget finns ingenting. Det är bryggan mellan bredd och elit i alla lagsporter och något som Maif måste jobba med.
Om torsdagens hemmapremiär i trean mot ett spektakulärt och hårdsatsande Guts kan sägas att jag verkligen tror att Maif kan ta direkttåget tillbaka till tvåan. Jag tyckte att det var division 2-klass långa stunder och det var Maif som höll i gång matchen med sin fart. Maif vände 0–2 till 3–2, men tappade till 3–3 i slutet och fick nöja sig med två poäng sedan Marcus Schelin gjort sitt tredje mål i förlängningen.
Jag såg mycket bra spel i Maif, men det saknades det lilla extra i avslutningarna. Bättre där och Guts hade besegrats klarare.
Det gäller nu att hålla bra hela säsongen för om man ska gå upp en nivå i ishockey är det alltid många playoff och kval som ska passeras. Det gäller att i slutändan ha stolpe in. Men division 2-derbyn mot Mjölby HC hösten 2015 ser jag redan som möjliga i min kristallkula.