Jag kan inte riktigt bestämma mig för om Motala AIF:s fotbollslag är fågel eller fisk i söderettan den här säsongen. Spelare och ledare var kluvna efter 3–3 mot Lund borta i helgen. Laget hade 2–0-ledning och laget var en ribbträff från att avgöra. Samtidigt vände Lund efter flera slarviga bolltapp av Maif och Lund var också nära att avgöra. Dur och moll vägde trots allt jämnt i kunskapens huvudstad i Skåne.
Lika kluven är jag kring Maifs läge i tabellen efter 16 omgångar. Visst, laget är på övre halvan och oavgjort borta mot ett topplag som Lund är ett styrkebesked, även om Lund spelade utan avstängde målkungen Salif Camara Jönsson. Men å andra sidan är det bara sju poäng ned till nedflyttningsplats. Det avståndet kan vara borta på ett par matcher och så, hux flux, är det nervig bottenstrid.
Alla minns 2011 när Maif föll som en sten på hösten i just den här söderettan och det var full panik i leden fram till att laget till slut hade ramlat ned i tvåan.
Maif ska ha respekt för att det kan gå väldigt fort i den ena eller andra riktningen.
Mittbacken Martin Ekström pratar också i visdom när han bedömer läget: "Vi ska ha 30 poäng, det räcker för nytt kontrakt. Först när vi har det kan vi titta uppåt."
Nyförvärvet Kristoffer Näfver är lite mer optimistisk nu när Maif fick till ett bättre bortaspel i helgen: "Klart att vi ska titta nedåt också, men främst ska vi kolla uppåt", menade Näfver efter Lundmatchen.
Maif har 22 poäng och det bästa med läget just nu är att det finns en trygghet och spelglädje i laget. Det märks vid besök på IP. Det är ingen panik som för tre år sedan och framför allt längtar spelarna till kampen mot Djurgården, en match där Maif har allt att vinna.
Om Maifs kliv upp i ettan tycker jag också även i stort kring klubben att det går att se det hela i både ljust och mörkt.
Det positiva är alla snygga mål och den rolig fotboll som har spelats hemma. Det har sakta fått i gång ett visst publikintresse. Bra är också den samspelthet som finns i laget. Det byts inte ut killar hela tiden, utan finns en kontinuitet. Dessutom har Maif lyft sig på sociala medier genom Facebook, Twitter, hemsidan och Janne Berglunds filmande.
Det negativa då? Ja, spetsnyförvärven som skulle vässa laget har inte rosat marknaden. Mohammed Abdulrahman har varit skadad hela tiden, Kristoffer Näfver blev godkänd först en bit in i säsongen, och Marcus Haglind-Sangré från Malmö FF har haft svårt att ta en plats. Sydafrikanen Vaughn Miller gör heller inte mer än sin roll även om han har gjort det okej.
Med handplockade förstärkningar måste Maif lyckas bättre till kommande år om klubben ska kunna närma sig superettan.
Dessutom måste Maiffotbollens sponsorarbete bli bättre och organisationen i hela klubben bredare. Maif slåss med IFK-bandyn om andraplatsen bakom Piraterna i den lokala idrottens statusliga. Men i sponsorarbete vill jag påstå att Maif är oerhört långt efter både Piraterna och IFK.
Men Rom byggdes inte på en dag och jag tycker årets kliv som Maif gjort både på och utanför planen är godkända. Nästa kliv får tas nästa år och åren efter det.
En nyckel inför 2015 måste bli att försöka behålla kontinuiteten i startelvan. Men dessvärre befarar jag att det kan bli svårt att behålla spelare som Ibrahim Alushaj, Renato Rako och Sebastian Starkenberg.
Det är dilemmat med utveckling. Ju bättre ett lag blir, desto mer intressant blir det för lag och klubbar högre upp i näringskedjan.