Min bild av gemenskapen i "En svensk klassiker" har alltid varit bra. Det är fyra arrangemang, eller fem om vi räknar in Engelbrektsloppet, som samarbetar mycket bra och sköts på ett mycket professionellt sätt. Det är med varandras draghjälp som motionseventen Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet vuxit sig starka och satt nya deltagarrekord var och varannat år.
Det här är arrangemang som går hand i hand och som tar hand om den svenska motionsboomen på bästa tänkbara sätt.
Jag har själv hittills bara sett Vätternrundan på nära håll, både som journalist, funktionär och delvis deltagare, och där kan jag skriva under på att det sköts mycket bra.
Det finns ingen anledning att tro något annat om de andra heller.
Men även solen har fläckar.
Det är inte obefogat att undra hur två av klassikerns evenemang lyckas lägga var sitt triathlonlopp samma helg sommaren 2014. Pratar de inte med varandra på sina klassiker-möten?
Det är en prestation att lyckas med den krock ni läser om här bredvid.
Särskilt i en så liten sport som triathlon där Svenska triathlonförbundet borde vara en stark sammanhållande kraft som kan undvika krockar där tre parter är förlorare som det är nu.
Det märkliga i historien är att det är svårt att hitta någon bov i dramat. Svenska triathlonförbundet följer sina nya regler från senaste årsmötet där de inte längre kan förbjuda andra tävlingar under en SM-helg.
Samtidigt behåller Vättern triathlon sitt datum från i fjol, för att det finns synergieffekter med övriga cykellopp i Vätternrundan.
Vansbrosimningen tänker likadant och kedjeflyttar sin triathlon en vecka för att man vill ha en sammanhållen evenemangsvecka i juni-juli, precis som Vätternrundan har i Motala i juni.
Jag förstår samtliga tre parter, men tycker ändå någonstans att krocken borde undvikits.
Med bättre kommunikation i klassikerfamiljen utgår jag från att det blir olika helger när Motala ska ha sitt lång-VM 2015.
Samarbete och ett närmande av varandra är något jag efterlyser även i bandyhallsfrågan i Motala. Man blir lite förvirrad efter vår senaste rapportering i MVT där alla tycks prata valspråk i högt tonläge.
Den politiska majoriteten har i två officiella presskonferenser uttrycks sin vilja att bygga en bandyhall och tjänstemännen är i vår i färd med att göra en förstudie på majoritetens direktiv. Samtidigt vill inte oppositionen bygga någon bandyhall på åtta-tio år och IFK Motalas svar på det är att om det sker så är klubben nedlagd om tio år.
Jag tycker att det är dags för lite samförstånd i stället för så dramatiska ord. IFK har ändå 200 ungdomar och 50 ledare som i alla tider spelat bandy ute för att de tyckt det varit roligt. Varför kan de inte satsa vidare ute ytterligare några år? Är tak ett måste för att det ska vara kul?
Jag tycker att båda politiska lägren och IFK och dess sponsorer borde sätta sig ned och hitta en medelväg. Kanske en kompromiss, att hallen kommer om tre-fyra år?
Om bandyns överlevnad skulle hänga på hur vi röstar i valet 2014 känns olustigt. Bandyn är viktigare än så för stan.