Bedrövelser och goda förhoppningar. Det positiva och negativa blandas friskt i den lokala idrotten just nu, ungefär som segrar och förluster för ett halvbra lag under en lång säsong.
Om vi börjar med flaggskeppet Piraterna får det anses som ett mycket bra besked att klubben, inför semifinalerna, gjort klart med lagledaren Stefan Andersson ytterligare tre år.
Det är inte oväntat att han skulle bli kvar, det märks hur bra han trivs i klubben med både styrelse, förare och funktionärer, men det är likväl ett viktigt besked.
I Stefan Andersson har Motalalaget Sveriges klart bäste på posten och vare sig det blir Indianerna eller Vetlanda i semifinalen nu så är han ett segervapen med sitt kunnande och sin förmåga att inspirera sin omgivning.
Trots sex år i samma klubb tror jag att Stefan har hungern kvar och förmågan att utveckla förarna vidare. Nyckeln blir att få Greg Hancock att fortsätta. Det lär ge ringar på vattnet.
Positivt läge är det också för Motala AIF:s fotboll. Läktarbygget på IP, som är tänkt för superettan, ska nu stå klart nästa sommar och det kan ge laget en fingervisning om i vilken riktning klubben vill.
Laget verkar också med på noterna och presterar som serieledare i tvåan en bra fotboll just nu. Att de tre senaste matcherna ha gjort 12-0 totalt och tagit tre övertygande segrar vittnar om att division 1-nivån finns.
Nu är det heller inte bara det snabba kortpassningsspelet som gäller, utan vi ser även nickmål och ett längre spel. Det är en variation som lär behövas högre upp.
Maif har svåra matcher kvar, bland annat Arameiska/Syrianska, Gute och Enskede borta, men laget har ett sånt försprång att det finns råd till minst två plumpar och ändå vinna och då tror jag att det ska mycket till för att Maif ska missa.
Men det är ett ungt lag och då finns risken att talangerna fiskas upp av större klubbar. Det är i så fall det största hotet inför nästa säsong, att spelare som Liridon Silka, Renato Rako, Emil Herge och Sebastian Starkenberg hittas av andra klubbar.
Om vi går till bedrövelser får det anses som ett jättebakslag för IFK Motalas bandylag att Johan Thorsson bröt foten förra veckan. Borta i stort sett hela säsongen och nu står ett redan tunt IFK utan självklar libero. Det är inte lätt att hitta en ersättare vid detta klockslag på året.
Jag vet att flera ryska spelare direkt erbjudits IFK efter att olyckan hänt med Thorsson, och hade det arit på 90-talet hade IFK säkert huggit ett par spelare från öst direkt.
Men det är en annan tid nu och pengar används mer försiktigt. Det verkar som att förstärkningar sökes, men i så fall av inhemsk billigare sort.
Det är alltid lika trist med svåra skador som spolierar en hel säsong och jag lider mycket med Solfjäderstadens talang Hampus Karlsson som drabbades av en sån där förhatlig knäskada i helgen. Borta en hel evighet, liksom.
Nu ser det visserligen riktigt bra ut i Solfjäderns herrtrupp, som inte varit starkare sedan kvalet i Åstorp 2007. Men det är lika trist för Hampus för det.