Jag är en stor idrottsälskare. Det gäller idrott i allmänhet, men i ärlighetens namn fotboll i synnerhet. Liksom alla andra normalt funtade personer fylls jag med avsky, ilska och frustration över vad totalt intelligensbefriade idioter allt oftare tar sig för med i samband med matcher. Jag vägrar att kalla dem supportrar, för en supporter håller på sitt lag. Men en riktig supporter hatar inte motståndaren. En riktig supporter vet att utan motståndare har hans älskade lag inga att spela mot. Och att älska sitt lag har inget med att hata någon annan att göra.
Trots att jag älskar fotboll och trots att jag väl kan sägas tillhöra den så kallade fotbollsfamiljen skäms jag lite över min familj. Inte familjen med fru, barn och älskade barnbarn, utan fotbollsfamiljen.
För i vilken annan sport eller underhållning skulle man acceptera det som tillåts ske i fotbollens värld?
Matchen i Helsingborg var en ”normal högriskmatch”. Hur i hela världen kan en harmlös fotbollsmatch vara en ”normal högriskmatch?” Har någon hört talas om en normal högriskmatch i handboll, bandy eller tennis? Varför pucklar inte supportrar till tennisstjärnor på varandra? Den som håller på den ena spelaren slår inte en flaska i huvudet på den som håller på någon annan. Och varför drar inte handbollssupportrar med rånarluvor ut på stan och skriker ”hata, hata, hata!” Sedan in på en pub och slå sönder inredningen. Varför är inte det normalt? Eller varför springer inte golfpubliken in på green och kastar bengaliska eldar?
Fotbollens problem skyller några på publikens sociala sammansättning. På trycket. Mängden människor på arenan. Den manliga kulturen. Men varför blir det då inte dråp och upplopp i samband med motortävlingar? Något manligare än motorer finns väl inte. Speedway är också traditionellt en sport för arbetarklassen. Men inte slåss man på Dunteberget. Inte riskerar man att bli ihjälslagen där! Och boxning och det allt populärare MMA borde väl vara sporter som inspirerar åskådarna till att klå upp varandra. Och varför inte regelmässiga slagsmål under Melodifestivalen? Här finns både sociala motsättningar, tryck och massor av publik, trots oftast pinsamt dåliga låtar. Till och med programledarna får sina fiskar varma. Men Linda Bengtzings fans försöker ändå inte misshandla Yohios.
”Hata, hata, hata” står det på tröjor som AIK:s supporterklubb Black Army säljer. Hatramsorna är en del av fotbollskulturen, menar en del. Några tycker det är bra och hatet mot den andra klubben förenar. Korkat menar jag. Steget från hat till våld är inte långt. Accepterar vi det tilltagande hatet måste vi också acceptera att det leder till våld.
Trots att det bär mig emot kan jag förstå alla som ifrågasätter varför skattebetalarna ska vara med och finansiera polisens insatser när det spelas fotboll? Kanske är det trots att jag inte vill, dags att åter låta polisen ta betalt för bevakningen av matcherna. Möjligen kan de som hitintills tysta sett på när kriminella idioter tar sig in på planer, skjuter bengaliska eldar och kastar eller slåss med diverse föremål, gå med insamlingsbössor för att finansiera fotbollens obegripliga behov av poliser vid matcherna.