Jag kommer ihåg när jag spelade i pojkfotbollslaget. Vi var bra som knattar, men vi bytte tränare varje säsong och blev sämre och sämre ju högre upp i tonåren vi kom. Sedan splittrades vi när vi skulle bli juniorlag.
Det var många av oss som hade en annan sport som huvudsport. Fotbollen var nummer två. Jag har ett tydligt minne av en av våra bästa spelare. När han kom med i tv-pucklaget i ishockey var en av reglerna att han inte fick spela fotboll. Jag tror att vi var 15 år och jag minns hur tråkigt vi i laget tyckte att det var.
Jag undrar om det händer fortfarande, att ungdomar förbjuds att syssla med andra sporter. Jag hoppas inte det.
Det är i alla fall glädjande med det samarbete som flera av Motalas lagsporter dragit i gång nu. Där snackar klubbarna om vikten av en mångsidig träning och det jobbar tillsammans för att underlätta för ungdomar att dubblera och vara aktiva i flera sporter.
Dels tränas det tillsammans, men det ska också vara en så tät kontakt att träningstider mellan lag i samma ålder inte ska krocka. Det ska också visas förståelse för om en spelare väljer en vintersport och därför kanske inte tränar så mycket fotboll på vintern.
Det känns som en utveckling i rätt riktning.
Vi vet att det finns många exempel på idrottare som dubblerat långt upp i tonåren och som kunnat bli bäst. Ishockeyspelaren Mats Sundin är en.
Det finns också risker med att välja för tidigt. Risken att tröttna till exempel. Hur många ungdomsproffs i fotboll eller jättetalanger i tennis är det inte som bränner ut sig. Efter allt för ensidig träning kanske de bara ruttnar och kanske inte vill se en boll mer resten av livet. Så kan det gå.
Motala beskriver jag ofta som en splittrad idrottsstad där det finns många olika viljor och intressen som konkurrerar med varandra. De enda gemensamma träffarna brukar vara tidsfördelningsmötena i kommunens regi och efter vad jag har hört är det inga möten som brukar präglas av samsyn. Snarare går de flesta missnöjda från de samråden.
Men om nu fyra sporter kunnat hitta ett forum kring gemensam ungdomssatsning så är det ett bra steg på väg mot bättre samarbete.
Jag ser många områden som samverkan kan bli ännu bättre. Klubbarna kan pusha för varandras matcher och se till att det inte blir några krockar, och de kan också ligga på sina egna talanger att gå och se matcher i andra sporter.
I Solfjäderns innebandy internt har en tradition av att gå se andra lag tycker jag är ett föredöme.
Jag tror också att kommunens framtida satsningar på tätt sammanflätade idrottsanläggningar kommer att kräva mer i samverkan mellan föreningar.
Jag håller med Patrik Carlsson i IFK Motala om att stillasittande framför tv och tv-spel är hela idrottens fiende. Och har man en gemensam fiende, då kan det underlätta att göra gemensamma ungdomssatsningar. För att få alla träningstillfällen så roliga som möjligt.
Undrar ni hur det gick för min lagkamrat som inte fick spela fotboll? Ja, han blev A-lagsspelare på orten i hockey. Men jag tror inte att han blivit sämre om han tillåtits att spela fotboll så länge han ville.