I sju heat stretade Piraterna emot. Men till slut blev Motalalaget frånåkt, trots att lagledningen gjorde vad den kunde med toppningar och byten. Men Indianerna var som väntat alldeles för bra på sin snabba hemmabana och snuvade som många förutsett Piraterna på SM-finalplatsen.
Det mirakel som fansen hoppats på var aldrig nära att inträffa, även om Piraterna ska ha cred för att det gjordes match av det i början. Det märktes på läktaren att alla Piratfans var nöjda och imponerade av det.
Indianerna vann semifinalen rättvist, inte mycket mer att säga. Jag tror trots det att Indianerna, med sina skador, inte har något att hämta i en final mot storfavoriten Elit Vetlanda. Det blir småländskt guld i år.
Det mest dramatiska på onsdagen var strömavbrottet på dryga timmen, vilket gjorde att matchen var slut långt efter klockan 22. Men inte heller det kunde stoppa Indianerna. Vid kvart över tio stod det klart att det blir Indianerna som är i SM-final om knappa två veckor.
Vad finns annars att minnas från årets säsong med Piraterna? Ja, dramaturgiskt har den innehållit det mesta, det kan det knappast klagas på. Precis som Daniel Andersson, assisterande lagledaren, förutspådde före premiären i våras blev det en hel del problem att hantera för Motalalaget i början av säsongen.
Lagbygget visade sig vara ihåligt när framför allt de svenska förarna inte kom i gång i början. Det underpresterades och framför allt fjolårets guldmakare, reserverna Anton Rosén och Fredrik Engman, hade svårt att leverera.
Piraterna sjönk till och med ned utanför slutspel ett tag i tabellen och till och med ständigt optimistiske Stefan Andersson Skill erkände till slut att det fanns en oro och även planer på att radikalt förändra i laget. Detta trots att han länge och väl lovat tålamod ända in i kaklet med sina förare.
Men så kom den lyckliga tiden på sommaren. Darcy Ward och Greg Hancock kom i gång och visade upp en världsklass-speedway, en paråkning som aldrig setts tidigare. Definitivt inte i ett Motalalag i alla fall.
Alla minns duons dubbelomkörning i segervändningen mot Elit Vetlanda hemma och alla förstod här varför Stefan Andersson Skill valde bort Motalasonen Jonas Davidsson för att i stället ta in Ward. Han ville ha in det extra som Ward är snudd på ensam i speedway-världen om att leverera.
Nu började också guldsnack och prat om en fjärde raka SM-final för Piraterna att komma i gång på allvar. För vem skulle kunna slå de oslagbara Ward och Hancock?
Men säg den lyckliga tid som varar för evigt. Ni kan historien som berättar att hösten blev till rena eländet för Piraterna som förlorade förare på förare inför den SM-semifinal som laget tidigare så ärofyllt kvalificerat sig för.
Det var inte utan att det var synd om Piraterna när Darcy Ward visade mörka delen av sig själv och åkte fast i alkoholtest och när skadorna sedan kom slag i slag på Greg Hancock, Anton Rosén och Piotr Pawlicki.
Det är just därför vi skriver varje vår hur omöjlig speedwayens elitserie egentligen är att tippa. Ett lag kan gå mot guld, men sedan helt plötsligt tappa halva sitt lag i en serie oförutsedda händelser.
Det blev ingen fjärde SM-final, men jag tycker med råge att Piraterna ska ges godkänt för semifinalplatsen. Ett gott bokslut, även om det kanske blir röda siffror efter skrala publiksiffror.
Det positiva med finalmissen är att det hos Motalaborna kan skapas en större hunger efter framgång nästa år. Den här säsongen präglade mättnad en hel del av lagets inramning.