Det var mycket som var imponerande med Piraternas SM-guld i år. Det vi minns allra mest är kanske kollektivet och lagkänslan som skapades av lagledaren Stefan Andersson och det övriga laget.
Det är sällan man ser ett så homogent lag i en så individuell sport som speedway.
Det var också stort att se Piraterna klara favorittrycket på det sätt som laget gjorde.
Sedan var det häpnadsväckande hur bra ungdomarna Fredrik Engman och Anton Rosén körde från reservposition. Ingen, förutom kanske Stefan Andersson, trodde att en nykomling som Engman skulle plocka så mycket poäng på ett så jämnt sätt genom en hel säsong.
När vi i juryn för MVT:s Guldklocka diskuterade 2013 kom vi ganska snart fram till enighet.
Det är Piraterna som har gjort den största insatsen i år. Till slut stod striden mellan Piraterna och Gusten Eriksson, simmaren. Gusten hade också stöd in i det sista i juryn. Men de flesta av oss höll på Piraterna.
För min del var det statusen som avgjorde valet.
Simning i öppet vatten är visserligen OS-gren, men för fortfarande en rätt blygsam tillvaro i svensk idrott.
Då är det större att bli mästare i speedway, Sveriges tredje största publiksport.
Det var större eufori över Piraternas seger 2011, ett SM-guld som också gav Guldklockan. Men då var det första gången och det kom överraskande.
SM-guldet 2013 togs efter att Piraterna på våren varit storfavorit, med de två senaste årens världsmästare Greg Hancock och Chris Holder i laget. Det var ett perfekt lag som Stefan Andersson satt samman.
Men så vurpade Holder i England och skadades så svårt att han inte kunde köra mer. Piraterna fick en svacka och efter det kom den stora bedriften på hösten. Att laget kunde resa sig, vinna grundserien och sedermera även slutspelet efter en klar finalseger mot Vetlanda.
Inför nästan 6 000 åskådare hemma på Dunteberget fick Motalalaget jubla och alla var överens om att det var ett välförtjänt guld. Det var en prestation som kommer att etsa sig fast i den lokala idrottshistorien.
Det är en storhetstid i svensk speedway som Stefan Andersson har byggt upp och som bevisats av tre raka SM-finaler.
Segertåget kan säkert fortsätta några år till, trots att Piraternas ungdomsarbete hemma i Motala lämnar mycket övrigt att önska.
Sammantaget kan sägas att det var sex starka kandidater. Men det fanns också gott om utflyttade lokala idrottare som glänste, som Motalakillen Ali Suljic i Chelsea, Vadstenatjejen Stina Blackstenius i Linköpings FC, Motalas styrkelyftare Miia Grändås och Motalaseglaren Björn Allansson. Alla representerade föreningar utanför våra kommuner när de gjorde sina bedrifter och kunde därför inte bli aktuella.
Till nästa år kommer vi att ändra reglerna så att även idrottare i andra klubbar, men som ändå är att betrakta som lokala, kommer att kunna konkurrera om Guldklockan.
Det tycker jag är en bra regeländring. Om exempelvis Allansson tar OS-guld i Rio 2016, och seglar för Göteborg, ska han ändå kunna bli aktuell för MVT:s lokala sportpris.