Fest och flärd och glitter och glamour. I helgen arrangerades den första Motalagalan, i Lokverkstans pampiga lokaler. Jag var där för att vimla och mingla lite. Mest var jag där för att se vem som skulle få priset för Årets idrottsprestation.
Det blev Gusten Eriksson som vann, helt rättvist. När priset offentliggjordes bland kristallkronorna i Motala hade han precis klivit ur bassängen i Göteborg och tagit sitt andra JSM-brons.
Det var vad det blev på SM för Eriksson, två JSM-medaljer vilket han inte var nöjd med. Missnöjet säger lite om att den här killen är en coming man, en sorts ny Anders Holmertz i Motala som kan nå långt på de längre distanserna.
Motalagalans pris vann han för sitt SM-guld i OS-grenen öppet vatten. Hur man än vänder och vrider på det är det större än Motala AIF:s fotbollstrippel. Kanske var det svårare det Maifs fotbollslag gjorde, att vinna serie, cup och ÖIFC samma år. Men det som avgjorde var att Maif i år trots allt spelade i förbundets fjärdenivå. Då är det skillnad att bli svensk mästare.
En del på galan undrade för övrigt varför inte Piraterna nominerats som kandidat. Laget vann trots allt SM-guld i speedway.
Nåväl, det är som jag brukar säga: Det bästa med priser och utmärkelser är de mustiga och givande diskussioner som skapas kring dem. Då kan det vara sekundärt vem som verkligen vinner i slutändan.
Om Motalagalan vill jag säga att den var proffsigt arrangerad. Det enda lilla minuset var pausen på en timme under maten, mellan idrottspriset och övriga utmärkelser. Då tappades lite tempo.
Men det var bra vimmel och det var som galor brukar vara, det sägs alltid lite mer och bättre saker i glansig miljö. Det knyts bra kontakter.
Idrottskänslan var för övrigt påtaglig hela kvällen, både på scen och bland borden på golvet. Förutom Gustens idrottspris vann nämligen motorsportparadiset Torpa gård turismpriset och vaktmästarna på fritid i kommunen vann priset Årets initiativ för jobbet kring utegymmet i Fålehagen.
Att vaktmästare kan få hyllas tycker jag kändes bra. Lika utskällda som lapplisor är de emellanåt och de förtjänar sällan det ovett de får. Vaktmästare är viktiga kämpar, inte minst för idrotten.
Sett till hur mycket sportfolk det var på Motalagalan borde inte steget till en första lokal idrottsgala vara långt. Och det är det inte heller.
Kjell Augustsson på Östergötlands idrottsförbund berättade just denna kväll att jobbet med en idrottsgala i Motala kommit långt. Platsen ska bli Gamla folkets hus och tidpunkten februari-mars nästa år, är det tänkt. Det är kommunen, Sisu och ÖIF som håller i det.
Det känns välkommet när nu Borens IK:s fotbollsgala rann ut i sanden efter bara två år.
Jag tror att hela Motalaidrotten skulle må bra av ännu mer samarbete och att anordna galor är ett bra sätt att få olika klubbar och sporter att närma sig varandra.
Strax före lördagens Motalagala var jag på bandy. Där, på XL bygg arena, var det inte så festligt på läktaren med kyligt väder och bara 380 personer på plats.
Men lite flärd var det på isen med en rad snygga mål av IFK Motala, vilket gav säsongens första seger i allsvenskan. 7-3 mot Frillesås var visserligen en pliktskyldig seger, men jag tror att den löste upp några nervknutar hos det delvis orutinerade IFK-laget och det är viktigt för fortsättningen.