Vi är inne i en av de mest dramatiska perioderna på idrottsåret. Det är kul när slutspelsmatcher och kval i allehanda idrotter varvas med premiärer i sommarhalvårets fotboll. Inte en dag går utan att det är något intressant att följa live eller på tv.
Men efter det tragiska dödsfallet i Helsingborg i söndags har det utan tvekan varit annorlunda dagar. Matcher varje dag, visst, men det har varit lite avmätt. Det har känns lite som att det inte spelat någon roll hur matcherna har slutat. Varken för spelare, ledare eller publik.
Någon nervig kamp på liv och död, som klyschan säger, har varit svår att uppbringa när en oskyldig supporter dött just för att han skulle gå på idrott och följa sitt favoritlag. All upphaussning har känts meningslös och det har märkts i både ishockeyn och fotbollen också. När idrott helt plötsligt inte blir en lek utan handlar om död på riktigt så blir det långt ifrån de där vanliga närkamperna med vassa armbågar.
Jag aktar mig för att kalla idrott för en pseudohändelse, eftersom jag vet att det är något som så många människor brinner för och ställer in sina liv efter. Men den här veckan har till och med jag kunnat säga att det spelar inte så stor roll egentligen. Vem bryr sig egentligen om vem som flyttas ned, går upp och blir svensk mästare?
Hur bra gjort var det egentligen av ÅFF, Örebro hockey, IFK Göteborg och andra lag att vinna sina viktiga matcher efter alla tysta minuter och sorgebanderoller? Ja, det är svårt att säga. Nu känns det som att tre poäng hit och dit kvittar, men med distans till Helsingborgstragedin tror jag säkert att vi kommer att känna allvar kring resultaten igen.
Jag trodde nog på viss nerv och kamp i Cloetta center i går kväll ändå. Men det måste vara sällan som Linköpings HC blivit så avklätt inför sin hemmapublik. Mästarlaget Skellefteå gjorde, för att citera någon av radions experter, slarvsylta av LHC. Efter åtta minuter var det 0-2 på skott utifrån som fladdrade in bakom unge LHC-målvakten Marcus Högberg. Efter tio minuter var det 0-10 i skott och även 0-3 i mål efter att nyinbytte Christian Engstrand inte kunnat hålla tätt bättre han.
Jag vet inte om det svaga försvaret berodde på att LHC var tillbaka i sina grundserietakter eller om det berodde på Skellefteås styrka, men faktum var att gästerna hade en fruktansvärd effektivitet. Det som tagit LHC förbi både åttondelsfinal och kvartsfinal, bra målvakter och en disciplinerad defensiv, fanns nu inte över huvud taget.
Efter 8-2 är det 2-0 i matcher till Skellefteå och allt kan vara över för LHC redan på söndag. Det verkar just nu som att LHC inte har skuggan av en chans i kampen om en SM-finalplats. Även om säsongen redan är godkänd tycker jag att det är trist att LHC inte kan stå upp bättre mot mästarna.
Till sist: Lite trista detaljer ses här och var i den lokala idrotten just nu. Bråket i Motala tennisklubb, med det avbrutna årsmötet, känns bara olustigt. Ordet för att LSW väljer att lägga sin herrpremiär i fotboll samtidigt som Motala AIF har premiär i ettan hemma är bara ett: Onödigt.