Jag tror att jag är ett rätt bra exempel på hur man kan gå från mer eller mindre soffliggarläge till att tycka att löpning är kul. För tre och ett halvt år sedan hade det varit omöjligt för mig att skriva en sådan mening. För mig var löpträning då något som andra höll på med. Tråkigt, jobbigt, meningslöst och ännu mer tråkigt.
Det var vad jag tyckte om löpning och motionerande. Visst, jag cyklade då en del. Kanske både bokstavligt och bildligt, och lyckades även köra Halvvättern ett år, tills jag tröttnade på det. Jag hade aldrig tanken på att bli något mer än en ordinär motionscyklist, men kände efter ett tag att det inte var så himla kul. Men det var heller inte så himla kul att ställa sig på vågen under den perioden.
Och det var då som tipsen om löpträning kom från flera håll.
”Om du vill gå ner i vikt så börjar du löpträna kontinuerligt, lägger om matvanorna en del och jag garanterar att du får bra resultat”. Orden kom från en vän som hade gått den vägen och nu tyckte att jag skulle försöka mig på samma väg. Börja löpträna.
Så jag gjorde det.
Tipset om att köpa ett par rejäla skor om man skulle löpträna ofta tog jag tillvara, och sedan satte jag i gång. Det fick något inom mig att vakna till liv. Helt plötsligt gick det lite bättre att springa och kändes framför allt bättre både i fötter och ben med ett par ordentliga skor. Till en början hjälpte väl dock inte skorna så mycket, men det var inte skornas fel.
Jag minns så väl första löppasset jag gav mig på ute i Råssnässpåret. Jag tänkte att jag springer ett varv där, cirka 3,8 kilometer. Jag sprang en kilometer. Och då hade jag stannat och gått två gånger.
Det här var i början av 2010. Förra sommaren sprang jag ett maratonlopp. Det är 42 kilometer det.
Med det vill jag bara tala om att det bevisligen går att gå från att tycka någonting är tråkigt och att man knappt orkar en kilometer, till att tycka att löpning är roligt och man tränar upp sig själv till en nivå man aldrig trott var möjlig. Huvudsyftet när jag började träna var att gå ner i vikt, det lyckades jag med även om det återstår en lång väg till slutmålet. Men det jag fått på köpet med löpträningen är ett bättre mående, ett bättre humör, bättre kondition, bättre sömn och flera nya vänner.
Du som sitter hemma och känner att du vill börja med någon slags motion, känner att du vill börja röra på dig, få upp flåset och allt det där: Tveka inte en sekund till. Ge dig ut i motionsspåret och spring, eller i alla fall småjogga till en början.
Löpträning för så mycket gott med sig att om man kunde köpa det i tablettform skulle det vara en garanterad storsäljare. Man mår bättre av att löpträna, det är så enkelt. Livslusten ökar. Och det skälet borde räcka som morot.
”Det fick något inom mig att vakna till liv.”