En gång är ingen gång. Efter två gånger beror det inte på tillfälligheter. Men efter tre gånger – då har det blivit till en vana.
2011, 2012 och 2013. Tre år i rad har Piraterna kört SM-final i speedway. Det är makalöst imponerande.
Stefan Andersson och hans förare har skapat en vinnarkultur i det här laget. När det gäller som mest skärper Piraterna till sig som bäst.
Det är när allt ställs på sin spets med åtta poängs underläge efter tio heat i Eskilstuna som elitserienykomlingen Fredrik Engman och reservkollegan Anton Rosén kör hem en femetta.
Att Vetlanda och Piraterna har levererat i slutspelet är ingen slump. Att Dackarna missade final igen, trots sin starka serieavslutning, är inte heller en tillfällighet.
Att vinna är något du lär dig. Piraterna vet allt om att vinna semifinaler nu.
Kan Jonas Davidsson komma tillbaka till starterna från den individuella SM-finalen i Vetlanda i fredags, samtidigt som bröderna Pawlicki hittar runt någorlunda i bortamatchen, är förutsättningarna goda för att Piraterna också ska ta hem guldet.
På Motala arena, där Piotr Pawlicki flög fram till ett banrekord i går, måste Vetlanda vara riktigt bra för att hänga med.
Värst av allt just nu – att det är två veckor till finalen. Att det är en SM-final räcker gott bara det för att skapa dramaturgi kring matchen.
Men det finns så mycket mer som gör Piraterna mot Vetlanda till något alldeles extra.
Det är en repris på förra årets final.
Det är Greg Hancock mot Jaroslaw Hampel. Två av världens bästa speedwayförare som utkämpade ett sanslöst skiljeheat om bonuspoängen i seriematchen i Vetlanda senast.
Men det är också Stefan Andersson mot Bosse Wirebrand. Två lagledare som, för att uttrycka det milt, har haft lite olika åsikter den senaste tiden.
Kort och gott. Det är två vinnare mot varandra.
Någon måste sluta som förlorare.
Om två veckor har vi svaret vem det blir. Först ska vi bara vänta lite. Och uppleva ett par högoktaniga speedwaymatcher.