Ja, vad ska man säga om vinter-OS i Sotji? Redan är det dömt till att bli tidernas skandalspel på snö och is. Planerat och byggt i en badortsmiljö intill Svarta havet, till rekordsumman 340 miljarder kronor. Om det nu räcker. Vladimir Putins propagandatävlingar jämförs med Hitlers Berlin-OS 1936, som en kväljande uppvisningsföreställning för en regim som vill visa sig stark.
Samtidigt tävlas det bland gäster i hur det ska manifesteras mot Rysslands antigaylagar och det höjs ständigt röster för att stoppa spelen och undras hur i herrans namn Internationella olympiska kommittén kunde låta OS arrangeras där.
Till detta kommer granskande tv-program om slavliknande arbetsförhållanden bland de som byggt arenorna och det rapporteras om en hemsk miljöförstöring kring de vägprojekt som förbinder OS-byarna i bergen med havet.
Dessutom är det starka terrorhot från grupper i Kaukasus-regionen mot OS och mot detta en gigantisk rysk säkerhetsstyrka.
Har jag fått med all världens elände nu? Det snackas också om att väldigt mycket av byggnationen kring OS-arrangemanget inte på långa vägar är klar till spelens start.
Det är i denna till höres ogemytliga miljö som världens bästa idrottare på snö och is nu ska göra upp om medaljer, ära och berömmelse.
Det stora frågan är hur eländesomgivningen kommer att påverka de sportsliga tävlingarna. Det sägs att sport och politik inte hör ihop, men här har de båda otvetydigt flutit samman till ett enda sedan Ryssland tilldelades spelen 2007.
Det är bara att hoppas att idrottsliga stordåd blir det som skapar rubrikerna.
Vi ska komma ihåg att OS från första början var ett fredsprojekt då i slutet av 1800-talet när de första spelen hölls. Mest för att de gamla trätobröderna Tyskland och Frankrike skulle hålla sams.
Det var också meningen att det skulle vara lekar med trevlighet och gemenskap i första rummet. Därför fanns exempelvis konst och litteratur på OS-programmet ända fram till OS i London 1948.
Så alla som förespråkar konfrontation inför OS i Sotji bör minnas olympiadens ursprungliga idé som en plats där världens folk ska mötas och lära känna varandra. Det ska utbytas erfarenheter om kulturer och det ska läras av varandras olikheter.
Mitt i allt detta ska det kämpas om segrar och som vanligt förbereder jag mig på att det blir många norska stordåd. Vinter-OS-grenar är som hand i handsken på norskt idrottsliv, vilket visas av att lilla Norge toppar maratontabellen för vinterspelsmedaljer.
Sverige då? Ja, jag tror på utförsåkare och längdskidåkare och curlinglag. Där kommer det att komma några medaljer här och var. Men oavsett medalj så blir det roligaste ishockeyn och Tre Kronors dream team. Nu är ishockeyturneringen väldigt chansartat upplagd med små förberedelser och bara tolv dagars speltid. Därför är det svårt att förutse vilket lag som får ihop det kollektivt.
Men om Tre Kronor tar brons är jag nöjd.