Bra väder hela dagen intill Vätterns stränder. Ändå så börjar ett lätt sommarregn strila ned över sydöstra Motala precis lagom före klockan sju. Solen fortsätter att lysa från nejderna bortåt Skaraborg, men vill inte regnet ge sig och efter ett heroiskt kämpande från banpersonalen tas trots allt till sist beslutet att matchen inte kan slutföras.
Så himla trist och typiskt och jag lider verkligen med Piraterna och dess alla ledare, förare och anhängare. Men oerhört otursamt lokalt busväder exakt klockan sju en tisdag är inget som går att göra något åt. Men vanmakt måste vara bara förnamnet.
Tre heat fick vi se av den på förhand mycket nerviga och därmed intressanta bottenduellen mot Västervik. Det var en match där betydelsen för lagens fortsätta framgång verkligen kändes stå på spel och spänningen dallrade i luften. Sådant älskar jag alltid med idrott, när fiaskot hänger i luften för båda lagen och när matchen verkligen blir mental.
Men bara tre heat av nervpärsen fick vi alltså se. Jag satt och önskade av hela mitt hjärta att dramat kunde fortsätta, men himlens märkliga regn bestämde annat.
Det var annars en inledning lite lik det som lagledaren Stefan Andersson Skill beklagat under den första delen av elitserien. Piraterna har många gånger börjat tveksamt och fått jobba i uppförsbacke, fått stressa i matcherna. Även den här gången gick det i den riktningen med nolla i första heatet av Rory Schlein och sedan ville Fredrik Engman lite för mycket i starten av andra och körde in i tejpen.
Tredje heatet är svårt att analysera, eftersom Linus Sundström slog av när det var så halt och svårkört i vätan.
Men 9–9 stod det efter tre heat och det varslade om ny tveksamhet i Motalalaget, även om det bjöds på treor av de grabbar som tidigare varit mest stabila, Greg Hancock och Bjarne Pedersen. Det ska sägas också att Anton Rosén gjorde det bra på yttern, ensam i reservheatets omstart mot Ludvig Lindgren och Mathias Thörnblom.
Men dessa tre heat kommer det aldrig att berättas om i historieböckerna, utan nu börjar det om på 0–0 nästa gång lagen möts. Datum bestäms inom 48 timmar och matchen ska köras inom tre veckor. Det blir alltså en ny sommarkväll som bottenfajten blir av och då hoppas jag på en underbart varm och het kväll på Dunteberget. Det är publiken, de knappa 2 000 som kom i går, värd.
Jag fick ett mess på facebook om att det inte regnade något i Varamon på tisdagskvällen. Då förstår ni hur lokalt regnet var, ett regn som förstörde festen och förstås belastade Piraternas ekonomi ytterligare en säsong när publiksiffrorna redan varit halvdana.
Det positiva kring Piraternas sladdande i botten tycker annars är att det är mer spännande kring matcherna än de år tidigare som varit mer ett segertåg. Det sägs att folk vill se ett vinnande lag, men för mig är motgång och lite småtrassel och strul nästan mer kittlande att bevaka.
Det är som Stefan Andersson Skill sade före matchen i går, det gäller att se utmaningen i det om dte går trögt. Att övervinna svårigheterna.
Om Piraterna kunde ha gjort det i går får vi aldrig veta, men samma läge lär gälla den kväll som matchen kommer i gång och vi har så att säga karamellen kvar.
Speedway är ibland lite för mycket av gäspningar och 30-poängssegrar och därför tycker jag att detta års elitserie varit ett hack upp intressemässigt. När det varit jämnt och lagen slagit varandra.
Den oförutsägbara atmosfären som bjuds är värd ett bättre väder än det regn som så ofta kommer på tisdagar. Jag lider därför inte bara med Piraterna, utan med hela sporten.