Krönika: Starka känslor i Göteborg

Vild segerglädje efter en premiärseger, djup sorg över ett avsparkat ben, och nu stor bedrövelse över ett ras. Ruddalen i Göteborg väcker känslor i Motala AIF, skriver MVT-sportens krönikör Jens Bollius.

STARKA KÄNSLOR. Ruddalen i Göteborg är en plats med starka känslor för Motala AIF:s spelare och ledare. I helgen var det bedrövelse efter en tappad seger i ettan, skriver MVT:s sportkrönikör Jens Bollius.

STARKA KÄNSLOR. Ruddalen i Göteborg är en plats med starka känslor för Motala AIF:s spelare och ledare. I helgen var det bedrövelse efter en tappad seger i ettan, skriver MVT:s sportkrönikör Jens Bollius.

Foto: Jens Bollius

Sport2014-07-14 09:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ruddalen är en klassiker i svensk fotboll. Den exallsvenska arenan ser ut ungefär som på 1980-talet när Västra Frölunda inför fåtalig publik gjorde livet surt för många allsvenska storheter.

Det ser ut ungefär som det alltid gjort på det stora friidrottsområdet i västra Göteborg, skillnaden är bara att det ligger konstgräs på A-planen. Annars står den där, skridskobanan under tak, Höjdens bandyplan vägg i vägg med fotbollen, och läktarna är nu som då glesa med människor. Ofta är det fler som springer förbi på motionsspåret bakom arenan än som står kvar och ser matchen.

Det här är en plats där Motala AIF drabbats av sina allra starkaste känslor. Många kommer ihåg den klassiska segern i division 1-premiären 1996. Frölunda kom från allsvenskan och Maif från division 2 och det var bara frågan om hur stor hemmasegern skulle bli. Men Anders B Johanssons mannar skrällde och vann med 1–0 efter straffmål av Magnus Eriksson och straffräddning i slutminuterna av målvakten Thomas "Timpas" Andersson.

Inte lika uppåt var det 2009 när Maifs supertalang Simon Svensson fick benet avsparkat efter en brutal attack från en Frölundaspelare. En spark som senare visade sig avsluta Svenssons fotbollskarriär och ett påhopp som gjorde Maifbasen Mikael Larsson så arg att han till och med polisanmälde händelsen.

Det var en tid när Svensson spåddes en lysande framtid och intresset från en klubb som Hammarby var stort och verkligt. Men på Ruddalen tog elitkarriären slut.

Inga sådana överfall eller skador var det på Ruddalen i lördags, i matchen mot Utsiktens BK som tagit Frölundas elitplats i området. Men Maif förlorade på ett sådant sätt att varken jag eller laget eller supportrarna lär glömma det i första taget.

Matchen var så bra genomförd så länge. I 60-70 minuter kontrollerade Maif matchen, spelade aggressivt och hade fått utdelning på sitt omställningsspel till en 2–0-ledning.

Det verkade som att matchen bara skulle spelas av, men helt plötsligt lirkade Utsiktens måltjuv Luka Mijaljevic in en reduceringsboll och då fick Maiflaget en nervositetsknäck, samtidigt som det myckna löpandet utan boll tagit ut ordentligt trötthet.

Utsikten fick energi och det blev spel mot ett mål på slutet och det var nästan logiskt att hemmalaget skulle få in ett par bollar till och vinna matchen. Även om det var bittert för Maif när 3–2-bollen kom så sent.

Maifs tränare Lennart Andersson var uppriven och kallade genomklappningen av "Brasilienklass". Han tyckte att Maif inte kunnat hantera upphaussningen efter serieledningen och detta ihop med brandskattning genom skador har gjort att Maif kan vara illa ute inför höstsäsongen. Framför allt måste de skadade spelarna komma tillbaka så det blir konkurrens om platserna i startelvan igen.

Kral pratar nu om en kamp för överlevnad i höst och det finns likheter med raset 2011 då Maif åkte ur ettan. Så långt tror jag inte att det ska behöva gå, Maif är bättre nu, men visst behöver oron tas på allvar så att platsen i mitten kan behållas. För att sedan kunna ta nästa steg mot superettan om något år.

Läs mer om