Vetlanda hade sin chans i tisdags. Men det tvåpoängsöverläge laget fick med sig från hemmabanan var för litet.
Någonstans kanske även bortalaget kände på sig det när tejpen gick upp för första gången i Motala.
För det var utklassning från första start. Martin Vaculik gick omkull och Mikkel B Jensen försökte allt vad han kunde mot Greg Hancock och Piotr Pawlicki.
Men det gick inte. Piraterna var alldeles för bra. Bäst i Sverige.
Fredrik Engman, denne Engman som blivit bättre och bättre för varje heat under säsongen, och Anton Rosén fyllde på med en femetta till i reservheatet. 10-2 efter två heat och någonstans var känslan redan där att det här inte kan gå fel.
Rosén hittade formen i precis rätt läge och var ett reservmonster i slutspelet.
Alla levererade poäng. Från sloven till amerikan, till polack, till Motalabo. Jonas Davidsson var nämligen vass igen.
Hemmapubliken, 5878 stycken minus ett antal Vetlandasupportrar, stod redan tidigt i matchen och kalkylerade på när de skulle få brista ut i ett guldvrål.
Efter heat 13 var det dags. Förare, mekaniker och lagledare skuttade runt i en vilt jublande hög inne på banan. Supportrar, funktionärer och Piratordföranden Roger Månsson njöt ikapp.
Det såg ut som det ska göra när du vinner SM-guld, både på läktaren och på innerplan.
Nu väntar ett digert arbete för Stefan Andersson som ska sätta ihop ett slagkraftigt lag till nästa säsong. För så är reglerna som hör speedwayen till. Piraterna har inte bara varit bäst, de har varit lite för bra för sitt eget bästa.
Till vissa delar måste guldgänget splittras.
Men den problematiken finns det ingen anledning att bry sig om i kväll och i natt.
Den 18 september 2013 kommer förarna alltid att ha tillsammans.
Dagen då de tog Piraternas andra SM-guld genom tiderna.