Jag glömmer aldrig min eufori för två år sedan när kommunens tjänstemän och politiker på en presskonferens presenterade sin framtidssatsning på idrotten, byggd på det grundligt utredda idéprogrammet. Den politiska majoriteten pekade genom sitt tiopunktsprogram ut vägen i framtiden där Motala ska fortsätta vara en stark idrottsstad, sett till både bredd och elit.
I tisdags på IP satt jag återigen inför kommunens folkvalda, nu med båda blocken presenterade. Uppdraget partierna fått från idrottsförbundet var att inför valet berätta vad de vill med den lokala idrotten.
Jag blev kanske inte euforisk denna gång, men faktiskt tillfreds och nöjd med vad jag fick höra. Det var en bra känsla av att de som bestämmer verkligen vill göra något för idrotten, en folkrörelse som alla sju partier erkände som en viktig stöttepelare i samhället.
Det var vackra ord från alla läger om idrott i skolan, hur viktig rörelse är för inlärning, och hur viktigt det är med motion för att vi alla ska må bra i vardagen. Många pratade om cykelbanor, motionsspår och näridrottsplatser, något som lägger en grund för en sund och bra folkhälsa.
Att den här inställningen finns från höger till vänster i poltiken tycker jag inte ska tas för given, utan idrotten bör uppskatta det vardagsstöd som finns. Det finns en inställning att idrotten inte bara är en lek och pseudohändelse, utan verkligen gör nytta för att vi alla ska fungera bra tillsammans, människor emellan.
Om vi sedan tar de stora anläggningsfrågorna, som självklart är väldigt viktiga för idrotten, har det inte gått så spikrakt som majoriteten och tjänstemännen hoppades på den berömda presskonferensen för två år sedan. Läktarbyggnaden på IP är på plats och det ska applåderas, samarbetet mellan Maif och kommunen tror jag kan agera förebild för kommande byggprojekt.
Men när det gäller simhall och aktivitetshall/bandyhall har det gått i stå. Inget händer och det utreds bara vidare och funderas hit och dit.
Här tror jag att tålamod måste till hos idrotten. Det måste härdas ut med de förutsättningar som finns några år till från både simsportens sida och IFK-bandyns sida. Kommunen har uppenbarligen inte resurser till varken ny simhall eller aktivitetshall under de närmaste åren.
Det är här som skiljelinjerna för övrigt går att se inför valet. Alliansen uttalar sig till stora delar starkt mot en aktivitetshall och propagerar för ett simhallsbygge som prioriterat, helst då en 50-metersbassäng för ren simning och inte ett äventyrsbad.
Däremot håller majoriteten genom Socialdemokraterna fast vid sitt tiopunktsprogram, vilket betyder att en aktivitetshall hålls möjlig och där pekas det på att nuvarande simhall faktiskt bedöms hålla för tio år till. Socialdemokraterna vill inte ställa de två hallprojekten mot varandra. Miljöpartiet och Vänsterpartiet pratar också mer positivt till en aktivitetshall än vad allianspartierna gör.
Beskedet till väljarna inför valet tycks därför självklart. Om det blir maktskifte i Motala minskar chansen att en aktivitetshall byggs avsevärt.
Men oavsett valutslag tror jag att idrotten måste utrusta sig med stort tålamod kring kommunens stora byggprojekt. I klartext: Det måste kämpas på med nuvarande förutsättningar i några år till.