Jag uppmanade till att köra så det ryker i min krönika inför Folkracefestivalen. Jag visste såklart att det inte fanns någon risk för att bli ignorerad. På Folkracefestivalen körs det så det ryker, alltid. Särskilt när det dammar högt upp på publikberget alla de varma och torra dagar som varit under årets tävlingar.
Men även om det regnar finns det finns liksom inget annat läge än att trampa plattan i botten och köra så fort det över huvud taget är möjligt.
Allt eller inget är det som gäller där ute på banan och av mycket bra med arrangemanget så är det just det som är det bästa, tror jag. Att alla går all in.
Det är god och ärlig kamp och det är lite chansartat när vissas bilar går sönder och andras inte och det är sällan någon som kör defensivt på säkerhet som vinner.
Det är sällan jag sett någon folkraceförare göra som australiensaren Bradbury i det klassiska short-track-loppet i OS, att vinna tack vare alla andras misslyckanden.
Nej, vinnaren här är nästan alltid en offensiv och vågad "galning", som tar initiativet, och på läktaren under finalerna är jag säker på att det stod några hundratal utslagna förare och tänkte: "Fan vad bra han är, men det kunde lika gärna varit jag."
Jag tog en extra titt på två av söndagens sex finalheat. Självklart synade jag det största loppet, seniorernas A-final där Mattias Ledin, Kopparberg, utmärkte sig genom att bara stå på startlinjen. Det var han som vann i fjol och det är ytterst svårt att vinna två år i rad. Nu fick han svartflagg i finalen och sagan var så att säga all.
I stället blev guldkampen en revanschduell mellan Kvarnvingarnas Mikael Thiman och Orions Tobias Svärd. Den förstnämnde vann Semesterracet i Vimmerby helgen före, före just Svärd, och gick mot seger även här efter en rasande snabb start i sin Volvo kombi. Men Thimans bil höll inte alla varv och Svärd kunde gå om på slutet, i samma rasande slutfart.
Det var stor idrott som bjöds i finalen och publiken jublade åt uppvisningen av de båda duellanterna.
Imponerande kört var det också i C-finalen där SMK Motalas Robin Edoff kom loss i startens trängsel och sedan höll till seger. Edoff är en äkta folkraceentusiast som kört festivalen alla tio år sedan han fick börja åka som 15-åring. Det här var hans största framgång, men ändå pratade han efteråt om gemenskapen som det bästa med festivalen. Den ödmjukheten är också något som kännetecknar tävlingen.
Sambon Sofie Lilja förklarade framgången med att Robin ger dygnets alla lediga timmar till sin folkrace och han tänker "vinna eller försvinna" på banan.
Att det är många som brinner för folkrace märks av årets lyckade festival. Trots konkurrens av bad i värmen kom 12 000 personer totalt till de fem dagarna. Söndagen lockade 4 800 åskådare. Till denna 33:e upplaga kom 700 bilar till start och de ombesörjdes av 180 funktionärer om dagen.
För att utvecklas ytterligare behövs en del nybyggen. En utbyggd depå, ett nybyggt speaker-torn och en ny-/ombyggd klubbstuga drömmer bilklubben om.
"Just nu är vi självförsörjande, men vi skulle behöva lite hjälp av kommunen med bland annat plats för en större depå", önskade sig Torbjörn Knutsson i festivalens tävlingsledning.