Dels med tanke på att IFK visade ett bra spel, men mer med tanke på problemen hos konkurrenterna. Det är inte alls omöjligt att ha fyra lag bakom sig. Tyckte jag då.
Men efter det har mörkret sänkt sig över Motalalaget. 3-0 blev 3-6 mot Ljusdal, IFK spelade långa bollar borta mot Sandviken och torskade med 6-13, och så fortsatte eländet i går.
Jag såg inte Vetlandas 6-0-seger, men rapporterna skvallrar om att IFK inte förmådde mycket framåt och de normalt så positiva supportrarna i Forza Blåvitt var besvikna på vad de fick se. Fansen tyckte inte att det var någon glöd i IFK-lagets kämpartakter och tyckte inte att de bjöd upp till match.
Jag tror säkert att IFK:arna gjorde sitt bästa, det gör man inför 1 600 åskådare på en så klassisk dag som annandagen, men att IFK inte räckte till mot ett beigt lag som VBK är illavarslande.
Nu ser man i tabellen att avståndet ändå inte är jättestort uppåt, andra bottenlag förlorar också, men som jag ser det är det bara kval som gäller nu.
Den tro jag fick på IFK efter Kungälvsmatchen är som bortblåst. Det måste vara irriterande i laget också när en lovande spelare som Jonas Tell bara lägger av helt plötsligt. Sånt måste sänka moralen i alla grupper.
Jag vet inte om något mer än lite speltid ligger bakom, och jag kan inte se vem Tell skulle peta. Svårt att kritisera, det är bara trist varje gång en talang tappar sugen.