Hur intressant kan match nummer 17 i serielunken av SHL bli egentligen? Ungefär lika intressant som ett slentrianmässigt äktenskap efter 17 år skulle jag tro. Lite halvdana tacklingar, halvdana passningar och halvdant tempo. Men stundtals blixtrade det till, som det kan göra i ett mångårigt äktenskap.
Som när Andreas Jämtin i slutskedet av den andra perioden trodde att han hade gett sitt lag ledningen med 1-0. Men en närmare granskning av händelsen visade att han styrde pucken med en klubba nästan i takhöjd innan han slog in returen. Så målet dömdes bort och HV-jublet ersattes i stället med hemmajubel. ”SÅ JA” vrålades det från läktaren och Jämtin hånades: ”Jämtin, Jämtin, ditt jävla svin”. Jag suckar och konstaterar att supporterkulturen inte blir bättre. Hur många gånger har han fått höra den ramsan egentligen? Därefter kastades det in saker på isen så att den andra periodpausen fick tidigareläggas. Jag suckar igen och konstaterar att vissa supportrar beter sig som barnungar.
Men jag drar på smilbanden när jag ser Motalasonen Henrik Törnqvist i LHC-tröjan. När jag hade praktik under min lärarutbildning så undervisade min mentor honom i svenska och engelska. Jag minns honom som oerhört ödmjuk, trevlig och väluppfostrad. Han var en elev som alla lärare skulle vilja ha i klassen. Det är så folk beskriver honom även som hockeyspelare. I pressrummet i går samspråkade jag med Tony Lappalainen som mindes hur Törnqvist gjorde fyra mål för Mjölby HC i en cup i Arboga när han var utlånad från Maif. ”Det är sällan man får sådana spelare så det minns jag väl. Jag blev förvånad över att han inte blev draftad i somras, han kommer garanterat att bli det nästa sommar.” Tony menade att det inte finns många spelare i Sverige som är lika ödmjuka och lojala och samtidigt jobbar och ger järnet. ”Säger Melin till honom att köra genom sargen så gör han det. Han har ödmjukheten som krävs för att bli någonting och det smittar av sig på de äldre herrarna också. Nu börjar även de gamla gubbarna stanna kvar efter träningar och träna skott, det är unikt här i Linköping att det finns en sådan grupp”, menade Tony.
Kanske är det vad som behövs för att ett lag ska nå riktigt stora framgångar. Ett ihopsvetsat gäng som har kul tillsammans. Spelarkvaliteter och kompetens i all ära, men ett riktigt ”kompisgäng” där varje kedjeformation resonerar som de tre musketörerna, en för alla, alla för en, är svårslaget. Där ingen höjer sig över laget. Det känns som att klubbens första SM-guld kommer allt närmare. Och då vet jag en pojkdröm som skulle gå i uppfyllelse för Henrik Törnqvist.
LHC besegrade förresten HV71 med 2-0 och har nu vunnit åtta av tio hemmamatcher den här säsongen.
PS. Henrik, om du läser det här så säger Tony Lappalainen att du som sämst blir en landslagsspelare och glöm inte att din gamla lärare som du hade i svenska och engelska väntar på matchbiljetterna. DS.