Att Solfjäderstaden har toppkvalitet i sitt lag är inget nytt. Det har jag skrivit tidigare, att en trio som Hanna Junland, Karolina Holm och Caroline Hansen stundtals håller elitserieklass. Framför allt i sitt samspel inbördes.
Men i Karlbergshallen i Köping såg jag något ytterligare.
Motalalaget håller division 1-klass även på bredden.
Nu har det bara spelats nio matcher och fortfarande är tabellens orättvist högt placerade nedflyttningsstreck bara fem poäng bort, men jag börjar bli ganska säker på Solfjädertjejernas nivå nu.
Det är ingen tvekan om att det här är ett övre halvan-lag i ettan.
Att mot ett annat övre halvan-lag som Köping på bortaplan gå in och kontrollera händelserna så fullständigt som Solfjädern gjorde i går är imponerande. Många i laget har inte spelat på den här nivån tidigare, men visade nu på både rutin och orädsla. 7-4 var klart i underkant, sett till matchbilden.
Den förarplats i bussen som tränarna snackade om före premiären intog verkligen tjejerna den här kvällen. Från början till slut.
Solfjäderstaden hade ett stabilt försvar och ett genomtänkt eget spel och förivrade sig heller inte när målen inte kom på chanserna. Det var stabilitet fullt ut.
Att sätta master var inte lätt, det var ett angenämt problem. Bara tre belönas varje gång, men jag hade gärna prisat backar som Linn Blomdahl, Josefine Kuosmanen och Elise Henrichsen också, plus forwards som Sara Persson och Rebecca Bagge.
Se dessa som bubblare denna helg. Det kan mycket väl bli mast nästa gång.
På lördagen var jag lite kluven när jag samtidigt försökte följa båda ändarna av seriesystemet i Motalaidrotten. Båda varianterna lika intressanta. Om vi börjar längst ned så fick jag se Motala HK slå Vadstena HF klart i derbyt i handbollsfyran. En som vanligt inte alls dålig tillställning, trots att det är allra lägsta nivån. Lite hetare var det allt förra säsongen, men på slutet av matchen tände det till och blev det prestigederby som vi vill se.
Ungefär 250 personer kunde se MHK ta en rättvis seger. Om VHF bytt ut en del folk jämfört med förra vintern så har MHK snarare förstärkt och nu var det klassen på spelare som Emil Cleve, Peter Göthe och nye spelande tränaren Simon Ambjörnsson som avgjorde. Jag gillade Adam Fransson och hans kontringsspel. Barre Barsom och hans VHF fejsade övermäktigt motstånd denna gång, men tror att Vadstenalaget kan ta revansch hemma på lördag.
Men allra roligast i helgen måste vara IFK Motalas första seger i bandyelitserien. På det sätt som segern togs på, dessutom. Ljusdal gjorde både 3-2 och 4-2 och gick mot seger i jumbomötet, trots att IFK under den perioden ägde allt spel. Med sådana ”tasksparkar” skulle vilket lag som helst med sju raka förlsuter i bagaget säcka ihop direkt.
Men tydligen har IFK självförtroendet intakt, trots alla motgångar. Annars hade det aldrig gått att vända till en 5-4-seger i en sådan match. Det är bara applådera en seger som jag tror är viktig för fortsättningen, även om det är lite långt upp till kvalstrecket.