Idrotten tappar utövare. Det är inte längre självklart att en fotbollsklubb kan ha lag i alla åldersgrupper. Det är heller inte självklart att alla fotbollsklubbar har ett B-lag.
Nu är de här exemplen från fotbollen. Men vi kan läsa om att också Motala HK har stora bekymmer och jag är övertygad om att det finns fler klubbar i andra idrotter som får allt svårare att rekrytera deltagare till sin verksamhet.
Samtidigt som vi tappar spelare satsas det på talangerna som aldrig förr. De ska flyttas upp i åldrarna för att träna med bättre kamrater och de lockas att byta klubb för att få bättre träningsförhållanden.
Personligen ser jag en risk i det här utökade utbudet av träning för bara våra talanger. Den största risken är att man glömmer bort alla andra. De som blir över när de mer talangfulla kamraterna försvinner. Alla de här andra lite sämre spelarna är ju faktiskt en förutsättning för att våra talanger ska ha ett lag att spela i. Jag tror att det är allt för vanligt att en klubb med bra träningsförhållanden lockar till sig nya unga spelare med just de goda träningsförhållandena som argument. Och inte är det de sämre spelarna som lockas att byta klubb.
Ett annat exempel kan vara att talangen flyttas upp till en annan åldergrupp i den egna föreningen. En åldersgrupp som bättre passar in för hans/hennes utveckling.
I båda fallen blir följden att några av de spelare som blir kvar, spelare för vilka idrotten inte är så viktig, väljer att sluta när de inte längre får träna och spela med sina kamrater. Dessa ska ju minsann utveckla sin talang i en annan klubb eller ett annat lag där de sämre inte är välkomna.
Till slut har så många slutat att de som är kvar inte är tillräckligt många för att klubben ska få ihop ett lag i den aktuella åldersgruppen.
Jag tror att det är oerhört viktigt att hitta andra ingångar än att bara locka med att alla ska få utvecklas optimalt. Jag tror inte att det är drivkraften hos alla. De största drivkrafterna tror jag är en önskan om att få ingå i en gemenskap och en annan är att få röra på sig under trivsamma former.
Det senare tror jag blir tydligare högre upp i åldrarna. Vad de här båda skälen till att idrotta i ett lag har gemensamt är att resultaten är av underordnad betydelse. Självklart gäller det inte för alla. Men jag tror att resultatens betydelse totalt sett har minskat.
Därför tror jag att vi inom idrotten måste göra andra aktiviteter tillsammans med vårt lag än att bara träna och spela matcher. Det kan vara olika former av samlingar, utflykter, läger eller resor. Allt för att hålla ihop gruppen så att vi kan ställa ett lag på benen.
För de som verkligen vill träna och satsa lite extra kan man införa extra träningar, gärna i samarbete mellan klubbarna. Samarbete över klubbgränserna kan vara ett sätt att utveckla talangerna, samtidigt som de kan vara kvar i sin naturliga miljö. Värvningar i unga år tror jag är av ondo. Ofta bidrar det till att ett lag läggs ner. Det är ingen betjänt av. Det blir bara färre tillfällen till matcher.
Självklart ska sedan talanger när tiden mogen byta klubb för att kunna fortsätta sin utveckling och mot en eventuell satsning på sin idrott. Men då bör spelaren åtminstone vara i 15-16-årsåldern.