Jag undrade vad som stod på för ett par veckor sedan. Motala AIF föll tungt hemma mot Arameiska/Syrianska med 2-3 och visade brister som jag inte sett förut. Målvakten Rickard Göthberg visade en fumlighet och ringrostighet som var olikt honom, mittfältsmotorerna Besart Kalludra och Liridon Silka gick på tomgång, försvaret var oroväckande ofta felplacerat i positionerna och farten framåt, som varit Maifs signum många gånger, fanns inte alls.
Jag satte ett megastort frågetecken för den serieseger i tvåan som jag själv tippat att Maif ska ta.
Två veckor har gått sedan det bottennappet och det är två veckor som återigen förändrat läget. Nu är jag inte lika skeptisk som jag var då.
Jag tror att det var viktigt att direkt ”studsa tillbaka” genom att vinna den svåra bortamatchen mot Värmdö med 1-0.
För när Maif visade upp sig på hemmaplan i lördags igen var det helt annat sting i Motalalaget.
Rickard Göthberg agerade med pondus som den ledare han ska vara och nöp dessutom en straff. Dirigenterna Kalludra och Silka visade också en helt annan vilja att äga händelserna. Plus att Maif som lagenhet utstrålade en helt annan styrka.
Då såg Maif slitet ut som på en tungsprungen höstplan. Nu var det tvärtom ett mediokert Ekerö som inte alls orkade stå emot maskinen Maif i andra halvlek. Det fanns mängder av chanser för Maif att göra fler mål.
Maif visade en överlägsenhet som en tänkbar seriesegrare ska visa mot ett tydligt bottenlag.
Maif toppar tabellen med en match mindre spelad och när nu laget revanscherade sig så snabbt efter Arameiska-debaclet så ligger vägen åter öppen mot ettan. Det som talar för det är att laget inte var överdrivet glada efter 4-0-segern. Maif hade gjort sitt jobb, inte mer, och det finns mer att ta av.
”Inledningen vi gjort är okej. Vi är med där uppe och där ska vi vara”, sade Rickard Göthberg som dock grinade lite illa åt ständiga småskador som gör att han har ont efter matcherna.
”Men jag börjar bli gammal. Då blir det så här, tidens gång”, sade 30-årige Göthberg och log.
Jag ställer också återigen frågan om det har med konstgräset att göra?Jag kan inte minnas att jag skrev lika mycket om liknande problem på 90-talet, på naturgräsplanernas tid. Svaret som getts tidigare är att det är tillfälligheter och att det är olika skador hela tiden, att det inte finns något mönster.
Men jag skulle vilja se en ny koll på detta. Försäsongstränar laget för dåligt? Finns det för dålig fokus på rehabiliteringen av spelare som ska tillbaka? Tränar laget felaktigt? Och hur påverkar konstgräset? Varför går så många sönder hela tiden? Det här behöver det läggas resurser på.
Efter en lång säsong kan det vara avgörande. Det är ungefär som i speedway. Laget med minst skadeproblem vinner SM-guld.
Det lär bli ännu viktigare om Maif lyckas med sitt mål att ta sig uppåt i seriesystemet.