Jag är en av de som i många år efterlyst mer liv och rörelse i ett av Motalas vattenparadis, Varamobaden. Det är drag det ska vara på rivieran, med sport och musik och allehanda aktiviteter. Dels för Motalaborna, men framför allt för turisterna.
Ett bostadsområde med lugn och ro och tystnad får det absolut inte utvecklas till. Varamon ska på något vis vara allas trädgård.
Därför blir man ju glad när det händer nya saker som skapar drag. Det nya beachcentret är ett exempel. I helgen var jag med och invigde den nya höghöjdsbanan där mellan den rosa kiosken och beachhandbollsplanen. Jag fick ge mig på både banan på fyra meter och den lite mer "farliga" på åtta meter.
Det var en mäktig upplevelse får jag säga.
Det var en kamp mot sig själv där uppe bland träden, en utmaning av naturlagarna och självbevarelsedriften.
Efter de första testen märkte jag helt plötsligt hur hjärtat började slå jättefort. Kanske av upphetsning över hur spännande det var, men troligen en varningssignal till kroppen. Vad är det du gör?
För det är klart, hjärtat har kontakt med ögonen och vet inte om att jag är säkrad i fall jag skulle slinta med fötterna på min höga färd.
Visst, jag fuskade på en del stationer genom att hålla litegrann i vajern, men mycket klarade jag av och det kändes hela tiden precis så svårt att man kunde klara av det. Det är en nyhet i Varamon som kan rekommenderas.
Att hoppa ett mini-bungyjump för att komma ned från åtta meter var det jobbigaste att göra, men till slut tog jag steget ut i luften.
Det är roligt att höra alla planer som beachcentrets Joachim Larsson har i Varamon. Han vill satsa på de aktiva människorna, det är de som konsumerar. Inte de som ligger och solar rakt upp och ned från förmiddag till kväll på stranden.
Jag tror att det ligger i tiden också. Många är för rastlösa för att bara slappa dagarna igenom på ledigheter. Man vill upplevelsesemestra i stället och då är saker som höghöjdsbanor bra. Man bär med sig känslan länge efteråt.
Annars då? Ja, Sveriges fotbollslandslag fick som jag befarade problem mot Österrike i Wien. Hyggligt spel framåt av Zlatan, Elmander och Kacaniklic och gänget, men darrigt i försvaret emellanåt vilket var förklaringen till Österrikes 2-1-seger.
Jag bedömer Österrike, Irland och Sverige som tre jämna lag och det är ännu helt öppet om andraplatsen.
Jag tycker att vi ska vänta in VM-kvalets utgång innan vi sågar Erik Hamrén för mycket. Om Sverige missar att komma tvåa i gruppen är det ett misslyckande, men annars har jag svårt att se det med den generationsväxling som landslaget genomgår.
Lokalt är jag övertygad om att Borens damer vinner sin serie och även Motala AIF har stora chanser att ta hem sin tvåa.
Däremot tycker jag att både LSW och Boren i herrfyran gjort för dåliga resultat i vår sett till de spelartrupper som faktiskt finns. Skärpning krävs av båda lagen.