Härskare av Östergötland. Det rullade IFK Norrköpings supportrar ut som en jättebanderoll över Kopparvallen i går kväll. Kanske stämmer det till viss del sett till vad som hände i Mjölby i lördags då östra länet genom bland annat IFK Norrköping tog nästan alla UDM-titlar.
Men ÅFF vann JDM-finalen mot just IFK och i går drabbades verkligen Pekingfansen av bitterheten att ha jublat för tidigt. Den till synes säkra 1-0-ledningen i säsongens andra allsvenska derby, efter mål av unge Christoffer Nyman, förbyttes nämligen på slutet till ett 1-1-resultat som var som rena segern för lillebror Åtvidabergs FF.
Anfallsvapnet nummer ett, Magnus Eriksson, hade avskedsföreställning innan han nu åker ut i Europa för att bli proffs i Gent och vilket avsked han tog. Rena Bustersagan var det när 8 600 åskådare och alla tusentals tv-tittare fick se honom kruta upp bollen i krysset med vänstern från långt håll.
Garanterat ett mål som är på topp tre-listan över snyggaste strutar i allsvenskan den här säsongen.
Drömmålet från ingenstans var behållningen från ett i övrigt stängt och spelmässigt ganska trist derby. Om Östergötlands Zlatan, Astrit Ajdarevic, var stjärnan i 2-2-matchen på Nya Parken i våras så var Magnus Erikssons skott det alla minns från i går. Nu är både Ajdarevic och Eriksson Belgienproffs och det är lätt att undra då vad av klass som blir kvar i Östergötland.
Men IFK knöt näven och blev nästan bättre som lag utan Ajdarevic. Nu blir det en utmaning för ÅFF att ersätta Eriksson. Det lär förloras mycket slagkraft framåt utan honom.
Sammantaget var gårdagsmatchen en batalj som trots bristen på underhållning visar att det är två starka östgötska lag som båda med bred marginal kommer att hänga kvar i allsvenskan.
Någonstans betyder det här mycket för hela länet, även för vår västra kant som också på sikt kanske får vara med och härska litegrann i den lek som kallas fotboll.
I den lokala idrotten i Motala och Vadstena finns det ett nytt och fräscht elitlag i vinter. I form av Solfjäderstadens innebandydamer. Jag såg en period av matchen mot Kalmarsund i söndags och blev imponerad. Solfjädern visade stabilitet, rapphet och en bestämdhet som jag inte alls såg på samma sätt förra säsongen.
3-0-segern var snarast i underkant och visade på god division I-klass. Motalalaget kommer absolut att bli minst ett mittenlag som nykomling i mellersta ettan om det fortsätter i den stilen.
Framför allt är det bra om det byggs bakifrån. Mycket talar för att Josefine Kuosmanen, och även Elise Henrichsen, skolas om till backar i ettan. Kuosmanen är en tuff och orädd spelare och det jag såg i helgen gillade jag. Hon kommer att fungera bra både som speluppläggare även ett offensivt vapen när hon blir varm i kläderna.
Det är klart att det vore bra om Madelen Chorell, U19-landslagsmålvakten, också väljer Fjädern. I så fall har Motalalaget två bra målvakter i Chorell och Eleonore Jarméus och för en nykomling kan det vara tryggt att ha någon att lita på längst bak. Då är mycket vunnet på förhand.