– Gör jag någonting så går jag all in, säger han efter att ha kommit ned från berget Elbrus i Kaukasus.
Johan Edvall vill leva livet fullt ut, och testa de gränser som finns. Han har dykt i yttre barriärrevet utanför Australien och även bland hajar inför publik i världens största akvarium i Dubai.
Han har också gjort världens högsta bungyjump, 233 meter upp i Macau.
Hoppat fallskärm har han gjort i 14 år, med tre SM-guld och fyra svenska rekord på meritlistan. Ihop med Sveriges bästa hoppare jagar han ständigt nya tricks och formationer i luften, enligt tredimensionell modell.
– Fallskärmshoppningen ger inte de där kickarna längre, utan är som vilken sport som helst där vi försöker utvecklas och bli bättre. Med ett Stockholmslag ska vi skriva svensk historia och målet är medalj på världscupen, säger han.
Samtidigt med hoppning har nu Johan Edvall skaffat sig nya utmaningar och drömmar. Nu är det fokus på bergsbestigning, att besegra det högsta berget på var och en av världens sju kontinenter.
– Innan 40 ska jag ha klarat det, säger han.
Edvall firade nyligen 30 år med att klara färden upp på toppen på Elbrus, Europas högsta berg, tillsammans med fallskärmshopparkompisen Rikard Rodenvåg. I januari besteg de tillsammans Kilimanjaro, Afrikas högsta berg.
– Vi har sagt att vi ska göra det ihop. Om någon måste bryta gör den andre det också, säger Motalakillen.
På Kilimanjaro var det Edvall som blev magsjuk och utslagen någon dag, men repade sig med stöd av kompisen. På Elbrus senast var det Rodensjö som tog slut med 200 meter kvar till toppen. Men Edvall pushade och båda klarade målet.
– Kilimanjaro var en bra start, eftersom det bara är ren vandring. Elbrus var ett kliv upp eftersom det betyder att glaciärer ska passeras och du behöver isyxor och selar.
Nio dagar tog bestigningen av Elbrus, efter två månaders förberedelser.
– Jag var bra tränad, men missen jag gjorde var att jag lånade "storskor" som man måste ha på snön. Det gav skavsår och blåsor på fötterna, säger Edvall.
Det går att ta sig upp på Elbrus med linbana och pistmaskin och sedan bara gå de sista 500 meterna. Men det var aldrig aktuellt för Edvall. För honom är bergsbestigning en sport.
– Man ska förtjäna ett berg. Det finns två toppar bredvid varandra där den ena är 20 meter högre än den andra. För oss var det viktigt att nå den högsta även om båda räknas, säger Motalakillen.
Vad har du med dig hem från äventyret?
– Att vi har det bra i Sverige. Den känslan hade jag efter Afrika också. Det är fattiga regioner man går igenom.
Vad säger familjen om dina äventyr?
– De förstår och stöttar, vet att det här är något jag måste få göra. Jag har ju hoppat mycket basejumping från berg och byggnader tidigare och det är farligare. Men jag tror inte att frugan riktigt vet hur farligt bergsbestigning är, haha. När man går över en glaciär kan det vara sprickor överallt, gömda under snö och som man kan ramla ned i.
– Men jag har högt säkerhetstänk och går alltid med guide och i grupp.
Vad krävs för att klara de här bergen?
– Bra allmänfysik och mental styrka. Det är långa vandringar som ska göras. På nedvägen är det också lätt att skada sig, när man tycker att man klarat toppen. Men det är halva vägen kvar då. Det är på nedvägen som de flesta olyckor sker.
Johan Edvall planerar nu för en alpin kurs i Alperna i sommar, vilket betyder bestigning av Mont Blanc och att lära sig hantera stegjärn och isyxor. Planen är sedan att klara Sydamerikas högsta berg Aconcagua i Anderna mellan Argentina och Chile vintern efter.
Därefter blickar han mot Dunali i Alaska, Carstenz Pyramid i Papua Nya Guinea, Mount Vincent på Antarktis och slutligen Mount Everest i Himalaya.
Pengar och kraft ska mobiliseras för att förtjäna topparna på alla sju världsdelar.
– Jag grät när jag nådde toppen på Elbrus, och man får mersmak. Man längtar till nästa berg, säger Johan Edvall.