IFK Motala nollade Boltic senast. Och statistiken talar sitt tydliga språk. Laget har seriens bästa försvarsspel. Serieledande Gripen har 27 insläppta. IFK har 15. Men på försäsongen var det inte lika stabilt och vändningen kom först i turneringen i Trollhättan, precis lagom innan seriepremiären.
– Vi tog ett snack och gick igenom exakt hur vi ska agera i defensiven för att släppa in mindre mål. Vi kom fram till att vi skulle göra som vi gör nu. Tätare och mer samlat. Vi blev för breda och kom för högt upp. Motståndarna behövde inte göra så mycket för att vi skulle tappa spelare, säger liberon Daniel AxiStrandqvist.
När Johan Thorsson gick sönder i fjol fick den nu 21-årige stockholmaren ta klivet ner som libero – och rollen som försvarschef. En roll som ofta innehas av äldre spelare med lång erfarenhet.
– Det är klart att jag har mycket att lära fortfarande. Man kan förstå varför det är många äldre som spelar libero, det är mycket att tänka på, säger AxiStrandqvist.
Hela tiden styra laget i det defensiva spelet, bestämma när det ska pressas uppåt eller när det är dags att falla tillbaka. Mer snack än spel med klubban.
– Jag pratar betydligt mycket mer än vad jag har bollsekunder.
Det är också här som rollen kan te sig mer naturlig för en äldre spelare med stor pondus.
– Att styra och ställa har inte varit min starka sida. När jag kom hit förra året vet jag att Dennis och Ekberg (Stefan, lagledare) jobbade väldigt mycket med att jag skulle få upp snacket, att jag inte pratade tillräckligt. Så jag har aldrig känt att jag vill spela libero för att styra och ställa, säger AxiStrandqvist.
Han har mest spelat halv i sin karriär men var libero i P14–P16 och sista året som junior. Och han trivs med att vara tillbaka längst bak i plan.
– Jag tycker det är rätt skönt att få kliva ut och slå den här avgörande brytningen som siste man.
Med sina 193 centimeter och 90 kilo har han både räckvidden och tyngden för att sätta sig i respekt hos motståndarnas anfallare. Ett mentalt övertag som kan ge stora fördelar.
– Vissa anfallare vågar knappt åka förbi vissa liberos, för om de gör det smäller det på bra. Det är det jag har kvar att jobba på också. Att ha den pondusen, anfallarna ska veta att det kan göra ont om man åker förbi.