Han hade bott på Södermalm i Stockholm hela sitt liv. Aldrig representerat någon annan bandyklubb än Hammarby. Så när flyttlasset i augusti gick till Motala och IFK var det en stor förändring.
– Jag trodde först att jag skulle sakna Stockholm något sjukt, men jag ville ändå ta steget och prova för att se hur det känns. Sedan har jag upptäckt att jag trivs jäkligt bra här, säger August Elebring.
Jobbet som resurslärare på Zederslundsskolan har gett en bra ingång i staden men faktum är att 20-åringen har en samhörighet med Östergötland sedan lång tid tillbaka. Pappa är från Västra Harg och familjen har ett landställe i Mjölby vilket inneburit några sommarbesök till Motala.
– Det var inte något helt nytt, jag hade koll på var det låg och hur det såg ut.
Uppväxt nära Zinken
Backen har omgående tagit en ordinarie plats i IFK-försvaret och även dunkat dit några hörnmål och bidragit med assist.
Debuten i Hammarbys A-lag gjorde han redan som 16-åring och guldsäsongen 12/13 satt han på bänken under stora delar av året men missade slutet på grund av skada. Och trots att han nu börjar känna sig som hemma i Motala kommer Bajen alltid att vara klubben för Elebring.
– Man är hammarbyare, det är alla vare sig man vill tro det eller inte.
Uppväxt fem minuter från Zinkensdamm föll det sig naturligt. Sittandes i barnvagnen följde han matcherna och han minns att det var en skön känsla när de grönvita kläderna kom på.
– Det går inte att förklara. Man kan möta folk som aldrig varit i Stockholm som är tvärhammarbyare. Jag har varit på mycket matcher och gått på premiärmatchen på Söderstadion sedan jag var liten så det är en otrolig gemenskap och kärlekskänsla, som en familj. Det har en otrolig dragningskraft med tanke på att det är folk som aldrig varit i Stockholm och sett en match men som har sett det på tv och ändå haft kontakten och ändå känt det så pass ändå.
Förutom bandyn följer han fotbollen, handbollen och håller även koll på hockeyn där Bajen fans Ishockeyförening startades av supportrarna själva och har lockat storpublik även i de lägre divisionerna. Även bowlingen lockar supportrar till vissa matcher. Att fotbollslaget varit utanför Allsvenskan de senaste säsongerna har inte heller det mildrat intresset.
– Skit i tabellen, Bajen bäst ändå. Det är en klassiker. Det är väl lite så det är. Även fast man varit i Superettan i fem bast så har det fortfarande varit bästa publiksnittet i hela Sverige under stora delar av den tiden, säger Elebring.
Gubbar på Söder
En mytisk klubb med en harmoni runt sig som på senare år skildrats i humorprogrammet Café Bärs där uttrycket "Tjääna" blivit kult. En serie om fyra Bajenpolare som mest gillar att ta en bärs och snacka lite.
– Det är en stereotyp om hammarbyare men mycket av det är baserat på en väldigt stor sanning. På sättet som de snackar. Det är många som kommenterar när jag kommer ner hit i skolan att du lär inte ut svenska utan stockholmska. Kommer man in på en kvarterskrog på Söder och stöter på just ett sådant gäng gubbar pratar de mycket så. Det är inte exakt så men det är enstor snus och en bira, det är en stereotyp men en gnutta sanning, säger Elebring.
Kärleken till Hammarby är omöjlig att ta miste på. Men nu är det IFK Motala som gäller och efter att ha missat ett helt år på grund av skada är han tillbaka i bättre fysisk form än någonsin. Och han ser inte vistelsen i Östergötland som ett snabbt varv i rondellen för att återvända till Söders bröder igen.
– Jag har ingen plan på att jag bara är här på en kort sejour utan är verkligen här för att ge allt jag har. Om jag sedan får stanna kvar eller vad som händer skiter jag i, det är nästa säsong, säger Elebring som har ett 1+1-kontrakt.
Men gärna Bajen någon gång igen?
– Ja, sedan om det blir bandy eller bowling spelar ingen roll.