– Jag vill ha hög delaktighet bland spelarna. Vi ska spela en underhållande bandy, samtidigt som vi ska vara disciplinerade i försvaret, säger liberon och tränaren inför den allsvenska premiären.
För Daniel Lehnbom kan det sägas att cirkeln sluts i Östergötland. Han föddes nämligen i Norrköping där pappa Tommy Andersson var elitspelare i ishockey i Vita Hästen.
Men redan när Daniel var liten knatte flyttade familjen till Oxelösund. I Södermanland blev det både bandy, ishockey, fotboll och motocross under uppväxten.
I 17-årsåldern valde han att bara satsa på bandyn.
– Där var det mest glädje, minns han.
Daniel, som då hette Eriksson, var med i U19-landslaget och vann då NM på hemmaplan i Örebro. Han var en lovande talang i svensk bandy.
Bandykunskaperna förde honom också till världens allra största klubbar och platser i sporten. Det blev tre säsonger i Sandvikens AIK, med SM-finalen mot Edsbyn (förlust) 2008 som höjdpunkt. Därefter var han proffs tre säsonger i Dynamo Kazan och vann ryska ligan 2011.
– Vi vann World cup också. Vi gick till final i ligan år två och till semifinal år tre. Det var ett äventyr i Ryssland. En toppklubb där man hade det bra. Det var inga problem alls, säger liberon.
Du tjänade pengar att ha med dig hem?
– Jo, men de har plöjts ned i hus och renoveringar här hemma, säger Daniel och ler.
Lehnbom var lagkompis med svenska stormålvakter som Andreas Bergwall och Anders Svensson i Kazan. Stjärnan var Falunbekantingen Sergej Obuchov och det finns mycket erfarenhet från proffsåren som han kunnat ta med sig.
– Jag kan lite ryska, men det går lättast att prata. Skriva och läsa är svårare, säger han.
Från Kazan värvades Lehnbom till Villa-Lidköping som libero, men fick aldrig plats och det blev två säsonger på andra positioner, på bänken och i farmarlaget Laik.
– Det var bra år för familjen i Lidköping och jag trivdes bra i stan. Men jag fick aldrig chansen i Villa, så det är klart att jag är revanschsugen nu.
Daniel Lehnbom debuterar som tränare i Motala och som förebilder har han Thony Lindquist, tydlig och lyssnande, från Saiktiden och sedan ryske legendaren Vladimir Janko från Kazantiden.
– Den ryska ledarstilen är ju att det tränaren säger, så blir det. Så vill jag inte vara, men han var en bra tränare, den bästa jag haft. Kanske lite motsägelsefullt, funderar Lehnbom.
Under några månader som ledare av IFK:s lag tycker Lehnbom att spelarna gör det som det pratats om och att det fungerat att alla är med och bestämmer. Matchplanerna har genomförts.
– Vi har ett ungt och ambitiöst lag. Vi kan bli riktigt bra, säger tränaren som på isen beskriver sig själv som en spelare som vill styra och ställa. Coachningen på matcher överlåter han dock till bänken med Pontus Thörnblad och Björn Beckne.
Hur ser du på startelvan?
– En startelva spikar man aldrig, men vi försöker få så mycket trygghet som möjligt. Vi har en bra bild av hur vi vill spela.
Daniel Lehnbom är van skytt, både på straffar och hörnor. De fasta situationerna var en svag punkt i IFK förra säsongen, väldigt många straffar missades och hörnorna gav liten utdelning.
– Jag kanske inte tar ut mig själv som straffskytt. Det finns andra, som Robin Östh, säger tränaren.
Vad är hemligheten med att vara bra på hörnor?
– Att ha varierande skytte. Jag tränar gärna in varianter, men då måste det vara bra is för att det ska fungera.
Daniel Lehnbom säger att det självklart stärker att IFK vunnit mycket på försäsongen, men nöjd är han inte.
– Vi har varit bra, men kan bli jämnare. Det har varit upp och ner under matcherna, säger han.